Jag var igår på banken för att efter mycket om och men starta upp ett bankkonto. Det var en jäkla massa papper som skulle fyllas i och den lite försynta unga mannen med indiskt ursprung försökte sig i pauserna på small talk. Av nån anledning kommer vi in på att jag bott i USA och han frågar om skillnaden mellan London och New York. Jag svarar att även om britterna är hyfsat artiga (på sina ställen bör tilläggas, i våra kvarter är det djungelns lag som gäller ska gudarna veta) så måste jag nog drista mig till att säga att amerikanarna är liiiite spontanare, liiiite bjussigare. När jag var i LA i våras och köpte mina ohyggligt rosa sneakers tog det fanimej inte en minut på gatan innan någon förbipasserande slängde ur sig "love your shoes". Banalt kan tyckas, fine, men det ÄR trevligt med sånna utrop. Det är lite vänligare, det är lite mer "good for you", man unnar varandra ett gott ord på vägen. Med det säger jag inte att jag inte är en cynisk och bitter jävel av guds nåde, men kanske just därför behöver jag lite glada tillrop omkring mig. Jag hade ju självklart dagar när jag bodde i New York då jag ville strypa de där fraserna men i det stora hela så får man lite mer skjuts i steget av att nån älskar ens nya neonrosa skor.
Det finns frankofiler, det finns anglofiler, hej jag heter Maria och jag är amrofil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar