för att bena ut den här situationen lite

känner att det är dags för ett bokslut. inte bara för att få tillbaka på skatten (nä skämta bara såklart jag kommer att få restskatt men iallafall) utan för att de här sex månaderna som gått av året har handlat om en enda sak och nu är det över.

på semesterresa i thailand över nyår bestämde jag mig för manusskriveri skulle bli mitt nästa drag i livet. hade sen länge tröttnat på den ihåliga reklambranschen, saknade de förenta staterna och bestämde mig därför att LA var platsen att studera på. jag hörde mig för och fick veta att AFI, american film institute var den bästa skolan för ämnet. på tre månader skrev jag ett femton sidor långt manus, översatte betyg, skrev mitt narrative statement om varför just jag var menad för utbildningen, fixade två förseglade referensbrev av gammal lärare och ex-kollega, reseachade stipendier och fyllde i otaliga blanketter som alla skulle finnas i tre exemplar, signerade, häftade, förseglade. jag tog även det obligatoriska toefl-engelskatestet för 250 dollares och fick 99 poäng av 120. fair enough tänkte jag, tog min förseglade lunta med papper och for till hollywood.

inlämnat i tid, frid och fröjd, rundtur på skolan, allt kändes bra. tills mailet kom. mailet som förklarade att skolans poänggräns för engelskatestet är 100 poäng och ansökningar utan det kommer inte att öppnas. suck. kan jag göra om testet här på plats i usa? nej. åker hem, ska boka in nytt testdatum snabbt som attan. nästa test går i malmö en vecka senare. bokar. bokar nära inpå testdatumet varav avgiften höjts till 285 dollares. bokar tåg till malmö. bor hos min vän johanna och mår konstigt på själva testdagen men går ändå till provet och börjar skriva. får ont i magen. får jävulskt ont i magen och inser att jag fått en av mina berömda urinvägsinfektioner som gått upp i njurarna. börjar svettas. skriver klart fortast möjligt och tar en taxi till akuten i malmö. tänker att det kanske ändå gick ganska bra.

efter en vecka kommer resultatet på min andra testomgång. jag stirrar på siffrorna och tror inte att det är sant. 99 poäng. igen. mailar vädjande till skolan. får svar:


Maria,

I certainly appreciate your impassioned plea and empathize with your situation, however there are no exceptions to the TOEFL requirements.

men jag fick också tips att man kan, mot betalning givetvis, begära en omkalkylering av testresultatet. jag skickar in begäran och 120 dollares denna gång. resultatet tar tre veckor. när mailet väl kommer står det att min score är indifferent. nånstans här börjar jag ifrågasätta om det här är meningen. men SKAM den som ger sig så jag skriver till skolan igen. får ett samtal samma kväll där mannen jag korresponderat med i två månader. han säger att jag kan få göra testet en gång till, får jag över 100 så läser de mitt manus och om dom gillar det kommer jag på reservplats, klassen är redan full. här tänker man att jag borde gett upp. det gör jag inte. jag går hem och kollar upp nya testdatum men jag hinner inte boka förrän samma man ringer en gång till, igår kväll, och säger att nej, nu är det försent ändå. lyckligtvis stod jag på en releasefest för en champagnebok så det var bara att be om påfyllning och ta ett ostron till, vad ska man göra. 

så efter MYCKET om och men så vet jag nu att jag blir kvar i stockholm i ett år till. sen får vi se. den som vill ge mig jobb till hösten är mycket välkommen att göra det.