plockgodis för hörselgångarna (och för all del lite tittgodis)

så många podcasts, så lite tid.

lite som min eric som fick ont i magen när vi gick in på bokaffären (eller ja, bokvaruhuset) barnes and noble i NYC eftersom han visste bara av att kliva in där att det fanns så mycket han ville läsa men som han aldrig skulle hinna. en av de många anledningar varför jag var så kär i honom och varför han fortfarande är en av mina närmaste, den aldrig sinande nyfikenheten. han är en av de få människor som kan får mig intresserad av de mest obskyra saker, han återberättar alltid med sån passion att kärnfysik och evolutionsteori blir mer angeläget än livet självt. en underbar egenskap.

men det jag egentligen ville säga att var att jag också får känningar i magtrakten när jag går in på itunes och ser denna ständigt uppdaterade flora av podcasts. om allt möjligt, bara att knäppa på och suga i sig högt och lågt. finns inget som lugnar ner mina västvärdssynapser i hjärnan som att ligga på soffan och bara lyssna. göra ingenting annat. tyst runt omkring förutom en röst eller två som levererar. och eftersom jag lätt snöar in på saker hade jag helt missat att mr lokko och herr luuk, ja båda är av estnisk härkomst, har ett nytt pratforum. i första avsnittet som jag hörde härom dan spelade andres en låt av bandet the 2 bears, eller nallarna som de inlyssnade kallar dem, och det var kopiöst svängigt. så nu kan jag inte sluta lyssna på den här låten. när jag inte lyssnar på podcasts det vill säga.

jag måste avsluta med att citera allas vår nisse hellberg, frontman av det alldeles för bortglömda wilmer x "du kan glömma dina ensamma stunder, du kan lita på teknikens under.

det har aldrig varit mer sant.