man är ju över kullen, det är helt klart. jag ringer en vän och krämporna avlöser varandra. vi säger i en mun att det är lika bra att börja samtalen som astrid hedanefter, döden döden.
men ur migränaskan och in i elden ska man och jag går ut starkt på fredagen med en inspirerande lunch. det har flyttat in en curator på kontoret som suger mig in i konstvärldens alla hörn med sina berättelser. jag tuggar dumplingar och får in ett jaha, uhum, nähä emellan dippsåserna och fläderblomsläsken. jag försöker sedan dra hissversionen av min egen story och märker att det tar väldigt många våingar innan jag är klar med alla bisatser och tillägg. vet inte ens om hissen nånsin går ända upp för henne när det gäller min sysselsättning men när plommon-ingefärsdippen är slut har vi nåt slags grepp om varann.
jag lämnar kocksgatan med guarden högt, redo att slugga och glad att jag inte tänkt på huvudvärken på nästan en timme.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar