fredagsläsning

killen på nitty gritty ser genom påsen vad jag köpt för magasin. "den var bra faktiskt" säger han om min icon-tidning. jag frågar om den är lite som vanity fair, han säger mer som filter. jag visar mitt ex av filter jag har i väskan och säger att då har jag väl hittat rätt, men nånting säger mig att icon är lite mer glossy, to judge by the cover. min teori är att båda magasinen kan skriva om folk i missbruk, sannolikheten är bara att om man i icon knarkar châteauneuf du pape i the hamptons sker missbruket i filter mer i trakterna kring gullmarsplan. bob shaye vs toni holgersson.

se där, jag har inte dömt av omslaget, jag har läst.

förövrigt ÄR omslaget väldigt vanity fair och inlagan väldigt monocle. men hey, vem kan klandra dem, så länge de inte snor layouten av kalle anka & co får de väl sno hur mycket de vill.

södermalm always strikes back

när man är born and raised innanför tullarna i stockholm rockholm är det ingen nyhet att stan med åren blir minerad mark. överallt kan det förflutna dyka upp och bita dig i baken, när du minst anar det, ex, arbetsgivare och annat satyg, överallt finns dem.

förra veckan, spontanmiddag på bar central med min bästa gabriella. väl vid varmrätten får vi sällskap av två herrar vid bordet bredvid. de frågar vad vi äter, sen är det liksom igång, vi äter middag ihop om än lite i kanon. vi pratar branscher hit och feminism dit och det dröjde ju såklart inte länge förrän vi kommit fram till att den enes kusin är mitt ex nya. "är det du som är hon?". tja, är man på skånegatan så är man, det är liksom som att be om det.

och karman fortsätter. placeringen av mitt nya kontor är också som att be om det, bondegatan, vad tänkte jag på? går förbi lisas café för en snabb catch-up med en vän. tisdag förmiddag, tomt sånär som på ett bord. och där sitter hon som är hon nu, hon vars kusin jag träffade förra veckan. vi har lyckats ungå varann i över ett år, trots att vi båda har söderadresser och "jobbar med media" (vem fan jobbar inte med media i stockholm). jag försöker spela oberörd men lyckas dåligt eftersom han som jag var hon för berör mig fortfarande.

jag flyttade från vasastan för tre år sen för att sånt här hände lite för ofta. södermalm börjar komma ikapp mig.

fan också.

så som det är

mentalt bortrest.

återkommer.

nu kan det bli konstigt

man är ju över kullen, det är helt klart. jag ringer en vän och krämporna avlöser varandra. vi säger i en mun att det är lika bra att börja samtalen som astrid hedanefter, döden döden.

men ur migränaskan och in i elden ska man och jag går ut starkt på fredagen med en inspirerande lunch. det har flyttat in en curator på kontoret som suger mig in i konstvärldens alla hörn med sina berättelser. jag tuggar dumplingar och får in ett jaha, uhum, nähä emellan dippsåserna och fläderblomsläsken. jag försöker sedan dra hissversionen av min egen story och märker att det tar väldigt många våingar innan jag är klar med alla bisatser och tillägg. vet inte ens om hissen nånsin går ända upp för henne när det gäller min sysselsättning men när plommon-ingefärsdippen är slut har vi nåt slags grepp om varann.

jag lämnar kocksgatan med guarden högt, redo att slugga och glad att jag inte tänkt på huvudvärken på nästan en timme.

meddelande

betalat räkningar. det är det enda jag gjort idag som rättfärdigar min existens.

slut på meddelande.

mer plånbok än passion

jag höjer varken på ett eller annat ögonbryn när jag får höra nyheten. grupp f12 ska öppna nytt, ja det var väl på tiden, det var ju typ en månad sen sist. miss voon huserar i nya elite park på sturegatan, fint ska det va. lunchen börjar med en drink, god, men vilken drink är inte det 11.30 på dagen?

när folket stillat sig tar melker och danyel till orda. jag förstår att man är trött när man precis spikat upp de sista tavlorna på sin tredje krog på tre månader men bjuder man till presslunch får man kanske ta nåt uppåttjack och anstränga sig lite. entusiasmen och tonen liknar mest två pubiskillar som ska hålla föredrag om vattendragen i norrland i högstadiet. "tanken på att öppna asiatiskt har varit med sen 2007" säger melker, jaså, glädjen sprutar inte direkt ut över matsalen nu när det äntligen blev av. i en bisats presenteras miss voon själv, en medarbetare från gruppen som bara råkade ha ett så bra efternamn. hon ska vara restaurangchef på stället och jag hade hellre hört henne prata, förhoppningsvis är hon lite mer kär i sin nya arbetsplats.

så till maten. det är svensk/europeiskt med asiatiska influenser. först bjuds en laxtartar i glas på isbädd. salmalax, gurkbitar, wasabikulor på toppen. gott i några tuggor, aningen tradigt efter femte spadtaget. sen kommer höjdaren, svampdumplings med päronbitar. hade kunnat äta 15 till. lätt. därpå följer hjortrack med selleripuré, grönsaksräfs, shitake och sojabönor med tamarindsås. också väldigt gott men särskilt mycket asien smakar det faktisk inte. som avrundning en kamomillkaka med vit chokladsås smaksatt med grönt te och en nyponsorbet till det. helt okej, sorbeten var frisk och god men samma där, inga asiatiska klockor som ringer i mina öron.

det mest spännande, iallafall i teorin. är sashimibaren de berättar om som kommer att finnas längst in i lokalen. i ett plexiglasställ i våningar kommer 10 grams bitar av fisk av alla slag ligga uppradade som plockgodis att snacksa på när man tittar på menyn. 7-17 kronor kommer karamellerna kosta, hoppas det blir lika bra i praktiken.

lokalen är signerad thomas sandell dvs safe-snyggt. han säger "när man tänker på asien tänker man ju på rött och guld, så matsalen blev i rött och guld". okej, är man så 1A-lösningsorienterad kanske man inte bör erkänna det straight up, eller? det är bladguld på väggarna och foton på personer från det övriga f12-imperiet, jag vet inte, det kanske hade känts mer spännande med wellpapp på väggen och teckningar från ett asiatiskt barnhem som fick 1% av varje dagskassa?! men jag måste ge dem för akustiken, man kan prata med varann, något som inte är vanligt på stockholmskrogar (shit va gammal jag är).

totalnotan landar på att ja, det här kommer ju funka såklart. det känns lagom mycket new york för stockholmarna, det här med dumplings är ju så nyttigt och det blir nog en perfekt första dejt bar för alla match.com användare. good night and good luck säger jag.

att göra i telefonkön

att passa på att knapra lite på en skorpa när man sitter i telefonkö kan låta som en god idé. värre är när de där tre personerna som var före dig i kön helt plötsligt är borta och någon svarar i andra änden. har du försökt prata med en myndighet nångång när du haft munnen full av fullkornsskorpa? det är inget jag rekommenderar.

men hunden verkade iallafall ha kul åt mig när jag försökte få ut en deciliter halvtuggade skorpsmulor ur munnen utan att det skulle låta som om jag kräktes skattmasen i örat.

tjena va rock'n'roll

när jag ser en sån här rubrik vill jag återigen bort från den branschen jag har min fot i. vill inte ha en enda tå i den där ankdammen. jag var inte på nån av de sju storfesterna igår, jag låg hemma och läste ut just kids av patti smith och kände att det var helt rätt val.

däremot fick jag lätt ångest över att min biografi över åren 20-29 inte skulle bli i närheten så spännande. när har jag ätit left overs från restauranger för pengarna inte räckt till mat? när har jag sovit på golvet och skapat nätterna igenom i skenet av ett enda stearinljus. när har jag lidit för min konst? nä jag har druckit latte på rörstrandsgatan, bott i bostadsrätt och och betalat hemförsäkring. håll i trosorna va spännande.

livskrisen, är som så ofta, ett faktum.

ane for president

nu är det lite höstigt och man ska bli eftertänksam och ligga i varma bad med djup lyrik. men jag är mer på humör att springa genom vattenspridaren och spendera löjligt mycket pengar på ett par skor. det kan bero på att jag drömde dekadenta drömmar inatt, det kan bero på att jag sett på den här videon lite för många gånger.

eller så kan det bero på att det känns som jag vaknat upp ur en fyra månader lång förkylning som äntligen försvunnit. locket för öronen har släppt. bojorna har lossat, jag är nyfrälst på nåt slags motsatt sätt och jag ska nu fira detta med en kebab till lunch.

position bondegatan 11

madam b har börjat på en ny följetong. stay tuned, det här kan bli spännande.

förövrigt har jag nytt kontor och känner mig piggare än vanligt. kanske mest för att jag varit innekatt hela helgen och somnat före halv elva varje kväll. jag säger som en kille jag mötte vid kaffet härom dan "det är baksmällan efter sommaren". exakt, inget mer rännande ute hela nätterna och hoppandes i sjön, nu går vi till sängs med en god bok istället för en främling.

bokförlaget ska ju leva de också.

spoiler alert

har precis sett "bridesmaids". om du inte har sett den och inte vill veta något om handlingen kan du sluta läsa nu. det är inte den chick-flick det låter som.

det finns en kvinna i den här filmen som jag tror alla tjejer har träffat i sitt liv. hon som utåt sett verkar "perfekt", verkar ha "allt" och inte är sen att få in det i konversationen på nåt sätt. i filmen är hon den nyvunna vännen till bruden, barndomsvännen får snällt knyta näven i fickan när hon tar över allt med sina pengar, sitt hårsvall och sina kontakter. det går många turer och efter bröllopet när bruden åkt iväg står de två kvar och fru perfekt säger att det var trevligt att lära känna henne, barndomsvännen. då säger hon det tillbaka! föreslår med en förlåtande och förstående ton att de alla tre ska gå ut en kväll inom snar framtid. varför då?

visst. det är ju självklart att fru perfekt egentligen inte mår bra, att hennes man inte ser henne och att pengarna inte gjort henne lycklig bla bla bla, men det är ingen ursäkt för att vara en bitch och låta det gå ut över andras liv. jag tycker inte att man behöver vara så förstående. . jag tycker inte alltid att man behöver förlåta de där kvinnorna , vara så inåthelvete storsint och tänka att hon har det ju inte lätt ändå.

nej, ge henne numret till en terapeut och hälsa att hon kan höra av sig när hon dealat med det som ligger till grund för att hon inte kan bete sig som folk. till dess vill jag ha min barndomsvän och dricka drinkar i fred tack så mycket.

modeunder och undermode

det är klar pre-höstmorgon när jag går ut med hunden strax före sju och luften doftar teminsstart och nytt pennfodral och inslagna böcker, jag älskar det. det nyper lite i kinderna, tur att jag köpt prima undertröjor i ull från nåt orört militärlager på min bästa second hand, de kommer sitta fint i vinter.

ja kanske var gårdagskvällen den sista med bara ben under klänningen. det var min vän som hade bokrelease för sin baby. jämfört med mig har hon skrivit en riktigt bok, en sån som innehåller högst fem bilder och har storlek 12 på texten. min gamla utgivning framstår som en pekbok med målgrupp 1-3 år i jämförelse. hon var iallafall ruskigt snygg, läbbigt mediatränad och svarade lugnt och sakligt på alla frågor, jag hoppas det blir ännu mörkare och kallare snart så jag får sitta inne och läsa. jag uppmanar alla att göra detsamma.

förövrigt terminsstartar jag på mitt nya kontor på bondegatan på måndag. helgen går åt till att köpa bänkpapper och innetofflor. ska också försöka hitta en sån där penna som man kan märka sina vantar och mössor med, ni vet hur det kan bli kapprummet.