har precis sett "bridesmaids". om du inte har sett den och inte vill veta något om handlingen kan du sluta läsa nu. det är inte den chick-flick det låter som.
det finns en kvinna i den här filmen som jag tror alla tjejer har träffat i sitt liv. hon som utåt sett verkar "perfekt", verkar ha "allt" och inte är sen att få in det i konversationen på nåt sätt. i filmen är hon den nyvunna vännen till bruden, barndomsvännen får snällt knyta näven i fickan när hon tar över allt med sina pengar, sitt hårsvall och sina kontakter. det går många turer och efter bröllopet när bruden åkt iväg står de två kvar och fru perfekt säger att det var trevligt att lära känna henne, barndomsvännen. då säger hon det tillbaka! föreslår med en förlåtande och förstående ton att de alla tre ska gå ut en kväll inom snar framtid. varför då?
visst. det är ju självklart att fru perfekt egentligen inte mår bra, att hennes man inte ser henne och att pengarna inte gjort henne lycklig bla bla bla, men det är ingen ursäkt för att vara en bitch och låta det gå ut över andras liv. jag tycker inte att man behöver vara så förstående. . jag tycker inte alltid att man behöver förlåta de där kvinnorna , vara så inåthelvete storsint och tänka att hon har det ju inte lätt ändå.
nej, ge henne numret till en terapeut och hälsa att hon kan höra av sig när hon dealat med det som ligger till grund för att hon inte kan bete sig som folk. till dess vill jag ha min barndomsvän och dricka drinkar i fred tack så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar