södermalm always strikes back

när man är born and raised innanför tullarna i stockholm rockholm är det ingen nyhet att stan med åren blir minerad mark. överallt kan det förflutna dyka upp och bita dig i baken, när du minst anar det, ex, arbetsgivare och annat satyg, överallt finns dem.

förra veckan, spontanmiddag på bar central med min bästa gabriella. väl vid varmrätten får vi sällskap av två herrar vid bordet bredvid. de frågar vad vi äter, sen är det liksom igång, vi äter middag ihop om än lite i kanon. vi pratar branscher hit och feminism dit och det dröjde ju såklart inte länge förrän vi kommit fram till att den enes kusin är mitt ex nya. "är det du som är hon?". tja, är man på skånegatan så är man, det är liksom som att be om det.

och karman fortsätter. placeringen av mitt nya kontor är också som att be om det, bondegatan, vad tänkte jag på? går förbi lisas café för en snabb catch-up med en vän. tisdag förmiddag, tomt sånär som på ett bord. och där sitter hon som är hon nu, hon vars kusin jag träffade förra veckan. vi har lyckats ungå varann i över ett år, trots att vi båda har söderadresser och "jobbar med media" (vem fan jobbar inte med media i stockholm). jag försöker spela oberörd men lyckas dåligt eftersom han som jag var hon för berör mig fortfarande.

jag flyttade från vasastan för tre år sen för att sånt här hände lite för ofta. södermalm börjar komma ikapp mig.

fan också.