så glad för det lilla

den digitala tystanden har sina orsaker. jag har varit hemlös, svävande i ovisshet men har nu landat på alla fyra igen. det är fantastiskt vad en etta på 20 kvadrat för 10'000 i månaden flr två personer kan kännas som en skänk från ovan. men på onsdag är den min, och sofias, för fyra veckor. sen börjar en ny spännande resa mot tak över huvudet.

samma tid, samma kanal.

jag är redo!

just nu

det får gärna bli höst bara myggen försvinner.

jag är utkickad ur mitt boende. alla tips som gör att jag slipper bo i parken om tre veckor mottages tacksamt.

ät aldrig nachos på public house på 41'st and lexington ave. staden som aldrig sover väckte mig inatt med matförgiftning.

flytta till new york och du blir uppenbarligen en jävla gnällkärring.

slut på meddelande.

c/o fabulous

en krispig lördag med indian summer i luften och gårdagens karaoke i korea town i huvudet. jag tar the hampton jitney till east hampton och träffar jenny, vän och hotellägarinna för c/o maidstone. efter att köpt ut resten av familjen ur familjeföretaget driver hon nu ett antal hotell i sverige, ett i hamptons och har två påtänkta i danmark och på manhattan. hon är rödhårig, bubblig, businesswoman med långa känselspröt, jag har gillat henne från dag 1.

att komma in på the maidstone är som att komma hem till den stora stökiga hamptonsfamiljen du alltid önskat men aldrig haft. josef frank-soffor, barn, hundar, välmående pensionärer och för tillfället filmstjärnor, det är hamptons filmfestival. jenny sitter och äter brunch mitt i allt och är underbart, osvenskt stolt över sitt verk. hon lutar sig fram mot mig "det är därför vi aldrig har passat i sverige maria, man får inte framhålla sig själv". hon har så rätt. hon pratar och pekar och visar och vi blir ständigt avbrutna av gäster och grannar som bara måste säga hur hon har förändrat hela hamptons och att hon är fabulous. jenny dementerar inte.

på bussen hem är jag lika delar totalt utmattad och galet inspirerad av denna kvinna som lägger den amerikanska drömmen för sina fötter. på ett sätt tänker jag att det kanske är lättare att lyckas i staterna om någon stans. här tillåts man att drömma och framhäva det man är bra på.

och det är ju där det börjar.

i en port nära mig

framgångsrik marknadsföring finns på rätt plats på rätt tid.

I told you so!

jag har äntligen fått vetenskapliga belägg för mina många timmar hängades på diverse trånga kaffebarer. såg ett talk på ted.com igår, en man som pratar om "where the best ideas comes from". han går tillbaks i historien till den såkallade upplysningen och förklarar varför människor började veta mer och mer och också få fler idéer vid just den tiden. de började dricka kaffe. sådeles började de också hänga på etablissemang avsedda för ändamålet och när alla helt plötsligt skulle gå på kondis blev det trångt. därav kom idéerna. det var inga raka led och långbord som gällde, man klämde in sig där det fick plats och då började man ju också prata med kreti och pleti. mannen med föredraget menar alltså att man gärna, bokstavligen, ska trängas och knuffas in i varandra för att kunskaper och idéer ska födas.

efter diverse andra utläggningar avslutar han föredraget med ett råd till alla föredragsledare. bygg era kontor så de ser ut som caféer och se vad det gör för idéerna och problemlösningen.

så nu får jag alltså vatten på min kvarn när jag känner mig smått oinspirerad bland alla data-zoombies och hörlurar på min nuvarande kontor. stäng av, vi går och fikar istället.

dagdrömmar om storband och kontrakt

det här är vad som händer med världen när man sätter julia roberts på duken bredvid javier bardem. rolig artikel från vanity fair för oss som gillar att göra något som inte ligger på topplistorna. skriv nånting utanför boxen och det frågas efter vampyrer.

själv har jag fått keynote-armbåge men botar med att titta på det här klippet lite för många gånger för mitt eget bästa. den som ändå hette roxie hart.

god bless whole foods

har med livets som insats precis satt på gasugnen i köket som är från en annan tidsålder. än har inget exploderat, jag hoppas att det så förblir. det är söndagmiddag på gång på manhattan.

matbutikerna här ger mig lust att bli import-hemmafru på heltid, handla och laga mat hela dagarna till en stor familj. allt finns. allt är färskt. och när man hittar isländskt, gräsmatat lamm för 100 kr/kg kan man ju inte annat än ta hem det. så jag köper två bitar rygg, kotletter är för amatörer, vet man bara hur man lagar så smakar bog, rygg och lägg mycket mer om du frågar mig. jag ger det sista smörjelsen med vitlök och färska örter innan det får gå långsamt på lågtemp i ugnen. till det blir det potatis som ligger bredvid i ugnen liksom hela vitlöksklyftor som sen ska slungas med ruccola och chévre.

nån som kommer över?