en krispig lördag med indian summer i luften och gårdagens karaoke i korea town i huvudet. jag tar the hampton jitney till east hampton och träffar jenny, vän och hotellägarinna för c/o maidstone. efter att köpt ut resten av familjen ur familjeföretaget driver hon nu ett antal hotell i sverige, ett i hamptons och har två påtänkta i danmark och på manhattan. hon är rödhårig, bubblig, businesswoman med långa känselspröt, jag har gillat henne från dag 1.
att komma in på the maidstone är som att komma hem till den stora stökiga hamptonsfamiljen du alltid önskat men aldrig haft. josef frank-soffor, barn, hundar, välmående pensionärer och för tillfället filmstjärnor, det är hamptons filmfestival. jenny sitter och äter brunch mitt i allt och är underbart, osvenskt stolt över sitt verk. hon lutar sig fram mot mig "det är därför vi aldrig har passat i sverige maria, man får inte framhålla sig själv". hon har så rätt. hon pratar och pekar och visar och vi blir ständigt avbrutna av gäster och grannar som bara måste säga hur hon har förändrat hela hamptons och att hon är fabulous. jenny dementerar inte.
på bussen hem är jag lika delar totalt utmattad och galet inspirerad av denna kvinna som lägger den amerikanska drömmen för sina fötter. på ett sätt tänker jag att det kanske är lättare att lyckas i staterna om någon stans. här tillåts man att drömma och framhäva det man är bra på.
och det är ju där det börjar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar