Tennisbollar och Joni-låtar

Jag har på senare tid blivit en människa jag lovat mig själv att aldrig bli. Mitt liv förändras på det mest fantastiska sätt och redan efter ett par månader tar jag det för givet. Mitt undermedvetna tänker att såhär ska det alltid vara, alla år av ensamhet är frånkopplade från mitt ekipage, finns inte mer, känns inte vid. Så det är väl en himla tur att han blir förkyld och ligger hemma just idag, en sån här dag jag gått och avskytt så många gånger, sol och ledighet och lycka på stan. Jag går i parken med hunden på gräsmattan som är fullkomligt nerlusad av familjer, barn och par och fniss och puss och picknick. Som jag hatat dem. Förbannat varenda filt med människor på, velat kräkas på all lycka som jag inbillat mig utspelat sig där när jag gått i mitten ensam, jag och min hund. Så idag, från den klara himlen kommer känslan, en förnimmelse av känslan som en tennisboll i halsen, den vackra lediga dagen blir plötsligt svår att andas in.

Känslan av när jag förlorade honom sist. Då var det också sol och vackert och lyckligt på filtarna runt omkring mig. Då var det jag som lämnade men som jag ångrade mig sen. Känslan av hur det var att inte ha honom i mitt liv. Och hur det skulle vara mycket värre nu, den här gången när vi valt varann igen, och just därför kommit så väldigt väldigt nära. Tennisbollen växer av tanken, jag vill svälja den, spotta ut den,  det är ju fan att det ska vara så oerhört bräckligt allting. Vill aldrig mer ha den, sårbarheten, sväljer och sväljer men jag förstår också varför den sitter där. Inte för att jag ska vara livrädd att förlora igen, utan att påminna mig om att bara inte ta honom för givet. Inte kärleken, inte att han finns runt omkring mig, inte mina oändliga lyckohormorner som bränner runt i kroppen. För jag älskar honom så mycket, och det finns så många Joni Mitchell-sånger kvar att spela om kärlek som jag vill vara i, alla utom den med texten att I've gone and lost the best baby I ever had. Jag kan bara önska att det aldrig mer blir så, istället älskling, come on down to the Mermaid cafe and I will buy you a bottle of wine.