vi säger så

säg att du haft en rätt skräpig höst. efter en sommar med heltidsjobb på ett ställe som handlade mest om pengar och sponsorer. säg att du tappat bort lite vad du är bra på och vad du vill. säg att den frustrationen blev större och större tills du en lördagkväll vaknar på intensiven för att du några timmar tidigare suttit med 40 sömtabletter i handen. säg att du snurrat i en karusell inom psykvården i tio år och nu sitter du där igen. i väntrummet. med sjukskrivning i handen. säga att du får vänta tre veckor på att få hjälp, att få träffa någon att prata med. säg att du inte är så bra på att vänta och vara sjukskriven, att du efter två veckor råkar ta ett nytt halvtidsjobb där du tror att du ska få skriva men det visar sig att snarare ska vara en telefonförsäljare.

säg att du mitt i det träffar en pojke på krogen som följer med dig hem. att du nästan börjar gråta när han stannar kvar och du får sova på en arm för första gången på över ett år. och att ni ses efter en vecka igen, att jobbet som kändes tugnt och fel nu känns helt okej ändå. säg att du börjar berätta för folk, fast du vet att du inte borde, att du kanske har träffat någon. som stannar kvar och äter frukost. inte bara drar upp gylfen och går, inte visar sig vara gift när han fått det han vill ha. men säg att du i samma andetag ångrar dig, berättar för din psykolog hur svårt det är att inte veta och att lita på att någon vill dig väl. säg att du börjar misstänka att du tycker att det är roligare än vad han gör. att det inte spelar någon roll vad du försöker distrahera dig med och att du till slut säger att det nog är bäst att lägga ner. säg att han svarar att han inte tänkt att vara med någon alls just nu. över huvudtaget. att du sen känner dig så dum att du hoppades, så patetisk att du tolkade allt till din fördel. och att jobbet som förut var svårt nu gör att du känner dig otillräcklig och och ännu mer dum.

säg att du möjligtvis förstör din karriär genom att skriva om det.

säg att det går över.

vanliga människor kan ju ingenting

debatt om matbloggare, smaka på det, kan knappast bli hetare.

i panelen, alice brax, lotta lundgren, helena stenman och melker andersson. diverse vanliga frågor avhandlas, varför matbloggar svenskar mest i hela världen, varför lägger vi så mycket tid på att läsa om mat istället för att laga den och annan gammal skåpmat. sen kom vi till krogbloggar, dvs helt outbildade vanliga tyckare som vistas på krogen och sedan tycker till om det. sådana människor ska enligt melker andersson inte få finnas. han vill inte att "vanliga människor" utan expertis tycker om hans krogar, de kan ju ingenting, de tycker per automatik fel. de vet ju inte hur det ska vara säger han. de vet inte att en creme brulée ska vara kall, och istället för att säga till på plats, vilken i och för sig är dumt att man inte gör, så går det hem och skriver ner hans krog. nej, sånna får inte tycka, vanliga människor får inte skriva om hans ställen. då undrar jag bara, kära melker, vilka tror du det är som äter på dina krogar?

fast jag vet inte om jag är den som är rätt att uttala mig, jag litar inte heller på vanliga människor, i synnerhet inte på positiv kritik. folk är alldeles för lena i truten när det kommer till restaurangbesök, krogpersonal kommer undan för lätt tycker jag. det är så man undrar hur folk blir behandlade hemma när de är så tacksamma på krogen. alla kan göra fel men ber man inte om ursäkt eller försöker kompensera då får man inte mina skattade pengar i dricks.

jag avslutar med ett citat från gårdagen signerat lotta lundgren: "sen är det ju så att det är mycket roligare och går mycket fortare att skriva en negativ recension".

ack så rätt hon har. begåvad elakhet är även bland det mest underhållande som finns om du frågar mig.

sen sist

jag har ätit den största bräserade bringan jag någonsin sett på svartengrens. med hem fick vi doggy bag i form av en svan. eller anka, det rådde delade meningar om den saken. det var mycket vällagat och gott även om den rökta smaken tog över en aning.

jag har varit i en mycket intressant diskussion om varför i stort sätt alla kvinnliga ledare på högt uppsatta positioner måste bete sig som män, allmänt illa, med andra ord. varför måste man vara lisbeth salander och hård som en oingådd dr martens känga bara för att man ska nå toppen med bröst på kroppen? all denna pop-psykologi och dess litteratur "nice girls don't get the corner office"? det känns trist, gammeldags och skapar mest allmänt skitsnack än det skapar bra kvinnliga ledare.

jag har fått många perplexa blickar av min hund när jag om och om igen skrattat högt och gott åt the trip. för att det är så brittiskt, så småkivande och tuppande dessa två män emellan. och åt hur de på ett underbart respektlöst sätt äter på finkrog och efter den långa presentationen av maträtten framför sig bara lutar sig in mot varandra och viskar saker som "I never really liked artichokes" eller "a suggestion of selleri" när de smakat av vinet. på tiden att nån gör narr av det här vansinniga sättet att få i sig föda på.

träffat en nytt yrväder från irland att dricka champagne med. hon är en underbar blandning av den här kvinnan och den här donnan. när hon nyligen befann sig på en date med vad som visade sig vara en gift man lägger hon lugnt ner servetten och gör sorti med orden "well, I'm not a side dish, I'm a main course".

jag har också lyssnat mycket på feist nya skiva, slängt ihop snittar för 150 personer och hittat en ny anledning till att gå till jobbet.

på återseende.

bot och bättring

allt var bättre förr. inklusive min blogg. förr kunde jag till och med vara riktigt fyndig ibland, nu händer det inte mycket ibland tangenterna.

kanske för att det är mörkt när jag kliver ur sängen.

kanske för att jag lägger 50% av min energi på pr-byrån intro, inte så mycket fyndigt kvar sen.

kanske för att blivit gammal och luttrad och inte blir lika upprörd över halvtaskiga event där man struntat i att toasta brödet till skagensnittarna.

jag säger som det berömda paret i pretty woman:

- It's just that, very few people surprise me.

- Yeah, well, you're lucky. Most of 'em shock the hell outta me.

är det jag eller?

vet egentligen inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser det här, men det är oktober, man måste välja skrattet när tillfälle bjuds. här följer utdrag ur diverse jobbannonser jag sett idag som riktar sig till min yrkesgrupp.
mycket nöje.

Är du världens bästa produktionsledare?

Vi söker en snäll, härlig, gullig och supertrevlig produktionsledare som vill pyssla om våra superroliga kunder, se om våra småtokiga kreatörer och elda på våra fokuserade projektledare. Är det du?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hos oss kommer du att få en viktig roll i att både leverera "smör och bröd" samt "utanför boxen"

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du tycker om att arbeta i team, tänker i realtid och 24/7, klarar av att hålla flera bollar i luften men samtidigt ha ordning och reda.

h j ä l p!

existens vs nåt mer

det finns de som lever där ute. just nu känns det som jag mest bockar av. sömn - check, föda, för mat vill jag knappast kalla det - check, ta sig igenom dagen - check.

det är existens av att andas in och ut, inte så mycket mer.
men jag jobbar på det.

hur får man in påstan-redaktionen, matnördar i allmänhet och exet och hans nya i synnerhet i sitt hus?

svar: it's all about meat.

nobelpris nobelpris, helt plötlsligt är alla poesikonnässörer och tomas med tranströmer.

desto gladare blev jag när jag idag läser om ett tillskott som har minst lika stor potential att bli prisbelönt. skillnaden är att vurmen för den här typen av verksamhet är det ingen som hymlar med, ingen behöver låtsas att de känner till något som tidigare varit okänt. jag pratar om kött. jag pratar om charkprodukter. och dessa gudagåvor tillsammans med ett namn som magnus ek, det är vad jag kallar poesi. att hemvisten för den här verksamheten sedan kommer att ligga i mitt hus är inget som stör historien. de slår upp dörrarna i december så jag planerar redan nu att boka av julsemestern och boka på en kranskärlsrensning, mina kolesterolvärlden kommer sannolikt krypa upp på diplomatfrus nivå på ett halvår.

och kanske bäst av allt, inom kort kommer surret på stan gå "vart var det den där nya charkbutiken låg? jo just det, i maria paulssons hus, den där ödmjuka tjejen på vinden du vet".

säg till så paxar jag plats för just ditt tält på hornsgatan innan öppning.