Att fånga en creative director är inte jakten för en
nybörjare. Creative directorn, eller cd’n som vi kallar hen i skogarna är en
svårfångad art, passen kan bli långa och sätta sig in i dennes psyke kan verka
enkelt men under den ofta välpolerade men skäggiga ytan stöter jägaren ofta på
oväntade beetenden. Detta oftast på grund av cd’ns vilja att förändra sina
preferenser efter tidens tecken, så vill du ringa in din cd gör du gott i att
studera litteratur såsom Monocle, ID och noga utvalda fixed gear bloggar.
Så till själva betet. Det bästa är såklart att närma sig
bytet genom en kontakt i hens närhet. Detta är ganska enkelt gjort vegitationer
som Stockholm där det kan räcka att ta vandringsleden Götgatan upp och ner
några ganger men om man som jag, gett sig ut på internationella jaktmarker, kan
bytets vattenhål vara svårare att identifiera. Det ska mycket till för att du
ska kunna skrämma en cd, möjligtvis om du sitter på pass för nära boet, I
övrigt rekommederar jag att ladda med det tyngre artilleriet för att sedan
sikta skarpt, riktigt skarpt. Ammunition såsom mail eller telefon kommer inte
få det att rycka i svansen på cd’n, det passet kan du lika gärna hoppa över.
Tänk längre, tänk större.
I den djungel jag valt att jaga i för tillfället är antalet
creative directors förvisso större än i svensk vegetation men du kommer snart
bli varse att antalet jakttorn är ännu fler. Vart du än går kommer du se en
lycksökare som är ute med håven, att hala in en creative director kan vara
mycket lönsamt i längden om ni utvecklar en bra relation. Det ska erkännas att
även jag till en början förlitade mig på den gamla skolans mailkontakt men blev
ju självklart varse att här råder djungels lag i allra högsta grad. Äta eller
ätas. Inboxen gapade lika tom som plånboken. Men som alla jägare vet, hungern
är bästa sparken i röven att tänka utanför skogsbrynet, jag tänkte rosa.
Mina, vid det här laget, välkända budord är något jag håller
fast i. Kill your darlings, ja, men inte dem här, I’m stickin to my guns. Jag
tänkte större, jag tänkte 70x100 affisch, nu skulle creative directorn inte
komma undan, nu skulle betet åtminstonde synas, och förhoppningsvis tuggas och
sväljas. Efter bästa förmåga plitade jag sådeles ner mina bokstäver i en rosa
färg som bytet inte kan blunda för och gick upp i svinottan för att rigga
fällan i lugn och ro. Såhär tidigt på morgonen sover vanligtvis cd’n, förutom
vid livskris där hen kan finnas på gymmet när morgondimman lättar. Så jag smög
mig fram, förankrade betet på den välputsade glasdörren och drog mig snabbt
tillbaka till närliggande kaffebar.
Av erfarenhet säger jag, var inte hungrig på jaktpass, jag
rekomenderar starkt en välgjord cappuccino från områdets mikrorosteri och en
surdegstoast på det. Etablissemanget kan även vara ett bra tillfälle att spana
in konkurrensen, andra jägare som pustar ut efter avslutat pass. Tillsätt en
stor portion tålamod till frukosten och se till att få en god natts sömn innan
nästa pass, att få creative directorn med tassen rätt i fällan är inget som kan
stressas fram. När du väl lagt ner ditt byte är det en trofé för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar