jesus, dags att leverera

för några år sen, när jag tänker på det gick jag i gymnasiet så det är ju faktiskt drygt 10 år sen, var det lite trendigt med armband med bokstavskombinationen wwjd - what would jesus do. troende eller inte, det var rätt många som gick med det rättesnöret runt armen, även jag i en period faktiskt. inte för att jag vill påstå att det är jesus jag oftast byter kostym med när jag tänker mig in i nån annans kläder för vägledning, men visst vore det skönt med nån som satt runt handleden och levererade do's and don'ts.

imorrn är jag bjuden på fest och med största sannolikhet kommer jag att springa in i ett ex där som jag inte sett på 1,5 år. när en sån situation uppstår vill man gärna vara on top of ones game som man säger. drömscenariet är att glida in lite lagom solkysst med ett knock-out sällskap på armen, ha ett nytt superspännande jobb som stundar men först ska man bara ha lite semester med sin nya älskling och av all förälskelse har man gått ner några kilo av bara farten, och man kan bara stanna en stund för man är bjuden på hemlig middagsklubb innan man ska hem och packa och flyga till paris över helgen imorgon bitti, precis, han budade biljetterna till kontoret tidigare på dan, total surprise! nånstans där önskar jag att jag befann mig imorrn. ta mig ett varv på festen, lägga min hand på exets arm, säga att det var jättekul att ses igen men nu måste vi smita.

men nu är ju inte verkligheten inte riktigt så nyponrosdoftande. den verkligheten jag kommer att gå dit med på min arm är singel, arbetslös och bor hemma hos morsan. vem vill sätta hela hans månadslön på att jag kommer att dricka några glas för mycket, säga nåt spydigt om hans nya och sen gå hem med klackarna i handen och tårarna på kinderna?

jag tittar ner på min handled, wwjd?

koncentrerat tiggeri

jag ägnar för tillfället mitt liv åt rättvisan, och samtidigt upplever jag dess totala motsats. rättviseförmedlingen är inne på sin andra vecka av koncentrerat tiggande, vi behöver dollares för att helt enkelt kunna fortsätta verksamheten till hösten. så jag ägnar dagarna åt att leta upp personer som kan tänkas ge oss en slant och lägger in dem i olika dokument märka "företag", "fonder och stiftelser" och sen min personliga favorit "rikingar". man hittar nån gammal lista från aftonbladet där löpet har varit "DE ÄR RIKAST I SVERIGE" så sätter man igång. det är fina efternamn blandat med andersson som har börjat med de där två tomma händerna. vissa namn gör en otroligt ödmjuk, andra bara lite förundrad över livets lotteri och hur olika människor tar hand om det på minst sagt olika sätt.

vad skulle du göra om du var ekonomiskt oberoende? jag gillar att ställa den frågan till folk, jag tycker att det säger mycket om en person vad de skulle göra med sin tid och sina tillgångar om de var oändliga. på det personliga planet skulle jag gå kurser i typ allt. jag skulle läsa folkuniversitetets kurskatalog som ett barn innan julafton. språk, pralintillverkning, gjuta i betong, ingen kunskap skulle gå säker innan jag slukade den. sen skulle jag, vissa saker har jag tjatat om tidigare MEN det tål att upprepas:

se till att barn fick vettig mat i skolan.
se till att barn och alla andra sjuka inom vården fick mat de blev friska av.
starta ett ställe att åldras på där man får dricka vin och dansa styrdans mitt på blanka dan.
peppa arbetslösa unga att starta eget och tro på sina egna idéer.
osv osv osv osv osv osv OSV.

sen skulle jag ju såklart starta tapas-hak bara för att det är kul, bygga ett litet b&b för att det är så härligt att se till att folk har det mysigt, annordna blockparties med dans in på småtimmarna, köpa in mig på mosebacke och sjunga standards i ett snyggt fodral när mina vänner åt brunch på söndagar.
inget jag inte skulle kunna göra utan alla pengar i världen heller i och för sig men just nu är det rättvisan som är i fokus. ett bra ställe att börja på tänker jag.

same procedure as every year

en guldpalm i cannes till en annan "du luktar gubbe", den andre ba "nä, det är juryn. och de nominerade". den första "suck".

har nån missat att jag har börjat jobba för rättviseförmedlingen?

perspektiv och en partner in crime, tack.

läser i morgontidningen om en utförsäkrad kvinna som har 3600:- att leva på i månaden. som köpte ett fem-pack tubsockor till sin son i 18-års present för att det var allt hon hade råd med.
jag tror på allvar att jag behöver komma bort och få perspektiv. vara i ett sammanhang där det inte spelar någon roll hur tjocka eller smala lår jag har, åtminstone inte för mig själv. där det inte finns möjlighet att impulsköpa ett par skor för två tusen som jag gjorde i fredags. är det för att jag inte har fått barn än eller varit på gagnef-festivalen med de andra coola barnen som jag inte har förstått vad som är viktigt här i livet? jag har det så jävla bra. sitter som en slokhatt över 30-kronorscappucinon för att jag inte vet vad jag ska göra av mitt liv.

det är ju inte som att jag inte har idéerna, finns så mycket jag skulle vilja göra, bara det gjorde skillnad. nån jäkla skillnad i någons liv.
jag skulle vilja laga riktig mat i skolan och på sjukhus, fattar inte att de som ska lära sig något och de som ska bli friska måste äta skräp utan näring.
jag vill göra om hemkunskapen i skolan och integrera den med andra ämnen så man fattar på riktigt varför man ska laga mat från grunden och var en potatis kommer ifrån.
jag skulle vilja skapa en plats för folk som mår dåligt men som inte vet var de ska ta vägen, där de bara fick vara bland andra människor en stund och existera, inte prestera.
jag vill importera en truck och vara en mobil diner för alla dem som vill ha skramlade ägg och bacon annat än på söndagar.
jag vill skapa kommunikation som människor också kan berikas av, se till att de peppar varandra till att träna eller lär sig var mjölken kommer ifrån egentligen.
jag vill göra film och skriva manus som får folk att tänka, på nåt kul, på nåt viktigt eller på förändring.

jag vill jag vill jag vill och det är så mycket jag vill men jag sitter på min nerbantade rumpa och binder riset hårdare för varje dag som går och jag inte har gjort nåt än. för jag vill ju inte bara göra om en skola, ett sjukhus, en liten film och lägga upp på youtube - jag vill ju förändra världen. jag vill också göra skillnad för att det ska vara nån skillnad om jag går upp på morgonen eller inte. narcissisten, som en terapeut var så vänlig att peka ut att jag är, vill betyda nånting. jag vill också ha en parhäst som också vill. nån som också är otålig att livet ska börja och som inte heller är vuxen nog att se några hinder.

idag har jag iallafall träffat rättviseförmedlingen för att vara volontär. jag börjar där.

första maj

ser at night I fly och känner att det ibland är så lika. livstidsfångarna som berättar hur de kommit till ro med att vara där, att det är deras liv.

det här är min livstid. lever på livstid och måste hitta hur. vem jag ska skriva alla sångerna om. hur jag ska få ut allt det som är inlåst. som sitter av tiden. som kanske aldrig kommer att komma ut. som måste stå ut här, med mig. jag ser alla nyfödda, alla lyckliga, alla de som lever där ute. jag är här inne och måste förhålla mig, försöka skapa fred med dag för dag, år för år. sitter här, innanför mina väggar som jag har byggt, mina rum. ingen ide att rymma, de kommer att hitta mig, sätta mig på plats igen. här ska jag sitta. på livstid.