bajspåsar och kindpussar

jag tänker på sånna här getter som betar timjan på bergsslätterna i frankrike så att chevren ska bli ännu godare. jag släpper ut svante på balkongen med hopp om att han ska nibbla lite av min övervintrade ruska som står där ensam i krukan. inte för att jag ska göra ost av honom men det kanske bara blir lite trevligare att börja varje dag med att vandra runt med en svart platspåse i handen tänker jag.

i övrigt är det bara fashion fashion just nu. bloggar väldigt tillfälligt, hastigt och lustigt för den här siten, mina inlägg har inte kommit upp än, jag lovar förstås att skryta mig blå när dom väl gör det.

men nu måste skönhetssömnen infinna sig för annars blir det inget front row imorgon. (ha, som att jag fick sitta på front row, nej där sitter ju kling och klang och alla vad dom nu heter) men man behöver inte sitta längst fram för att vilja tvångsmata modellerna efter visningen, helst med varandra. känns det inte bara lite omodernt med benknotor som sticker ut här och var, eller?

jag säger härmed godnatt och hänvisar till en av min barndoms favoritsånger.

statistik

är det här nåt slags omen för att lägga av?

det här med att passa in

en vän, vi kan kalla henne gunnel, ska gå på matbaren för första gången idag och jag tar nu en sekund att dra upp några riktlinjer.

• att be om en till av de datummärkta brödpåsarna är inte att rekommendera.
• blir du förvirrad ibland alla bestick, ät med fingrarna, det gör alla japaner. även kockar.
• följande ord och samtalsämnen som kan vara bra att säga lite extra högt när servisen närmar sig är: ska vi ta fäviken i mars? jo, jo det är klart att vi ska vara nöjda med silver. tänk lite andre petrini-stil sådär fast kalljäst liksom.
• fråga vilket mikrorosteri som förädlat bönorna, som du tar förgivet är en geisha eller kenya githima AA och beställ en portland.
• till sist är det populärt att trycka en hunka i garderobiärens hand och slänga ur sig "hälsa mathias" halvvägs ut genom dörren.

smakar det inte ligger det en utmärkt grillkiosk utanför grand där kockarna själva krubbar efter service. lycka till.

jag ser rött

ni vet hur man presenterar en rätt med dess huvudperson i första rummet. enligt den reglen åt jag alltså till lunch lingon med köttbullar och broccoli. jaha, broccoli tänker ni, ännu ett förlorat lamm, nu har det blivit en sån här lchf-blogg av det hele och jag kan bara svara, nä.
1. broccoli blancheras (för broccoli ska aldrig kokas utan blancheras) mycket fortare än att koka tråk-kartoffel och 2. den här tiden på året är det lätt att känna sig aningen trög och glåmig så lite extra järn och vitaminer kan inte skada tänker jag. därav hamnade herr broccoli på tallriken och hör sen.

det är också mycket möjligt att ni nu tänker att det här börjar spåra ur fullkomligt till en not-another-food-blog men jag kan lugna er med att det bara är min lingonfixering som jag fått en släng av. det är nog snart över och jag lovar då att återkomma med skarpsynta analyser och reflektioner av kommunikationen i samhället i allmänhet och sarkastisk kritik i synnerhet.

hedersord.

alltid hungrig

jag är en typisk periodare. i allt. musik lyssnas på repeat, kläder används till bristningsgränsen och nya intressen slukas med hull och hår - be mig rabbla franska låneord som entrade svenska språket på sent 1700-tal ska ni få se på åka. mest periodare är jag nog när det gäller mat. trots min bakgrund som jag inte kan förneka kan det gå veckor när yoghurt med müslii är det mest frekventa i min magsäck. som en gammal kviga masar jag mig till mejeridisken och greppar sen ett paket flingor i affärn, vadå kokboksförfattare, låt mig va.

sen kan jag komma in i motsatt fas, en sån som jag är i just nu. större delen av min vakna tid går åt till att tänka, planera, förkovra mig, diskutera, längta, läsa, skriva, smaka och glufsa i mig mat. varenda knäckemacka ska njutas med gruyere och får jag feeling så blir det tryffelrisotto och dessert på en tisdagkväll. så kan det vara när man är periodare, nästa vecka kan det vara bananer eller stekt strömming på menyn.

lingonveckan

jag är inget vidare på att löneförhandla. jag bara niger och säger tack fast dealen är sisådär lika lukrativ som att sälja jultidningar i augusti. men det är inte därför jag äter blodpudding för andra gången idag, det är för att det är så förbaskat gott! särskillt med lingonsylt som man blandat lite med vanliga lingon. lite som sötsur sås. prova ska ni se!

vi som tycker att vi vet vad vi pratar om

är så full av intryck att den metala insomnian är ett faktum. ska försöka referera från början till slut.

pizzahatten levererade, både förnämliga smaker och trevlig personal. tänk vad lite kondens på rutorna kan göra för stämningen. det enda frågetecknet är när dom får rättigheter till rusande drycker och när i hela friden dom ska förstå att det är först vid halv nio, när dom för närvarande stänger, som pizza-businessen kommer igång ordentligt.

på förmiddagen idag var jag på ett möte som ställer mina ideal på ända och som får identitetskrisen att infinna sig i mellangärdet. upplösningen på den gåtan kommer förhoppningsvis nästa vecka, stay tuned.

eftermiddagen spenderades i ett varmt konferensrum med sociala medier på agendan. jag vet inte om det var temperaturen eller alla fruntimmer med starka åsikter i rummet som gjorde att projektledarpojkarna fick en klädsam rodnad på kinderna. vi stekte deras namnförslag men hämtade snabbt hem det igen genom att inte trassla till tidsplanen. kom ihåg, aldrig trassla till tidsplanen, det blir vansinnigt dålig stämning.

så nu sitter jag med ett glas läskeblask trots att jag verkligen är i behov av något starkare och försöker få fötterna och tankarna att stilla sig. såhär blir jag av konferensrum och white boards. tidsplaner och strategier. jag får tourettes och adhd på en gång.