soundtrack

När mänskligheten ruttnar i en hög och alla ba: "vad är bäst för mig?"
och "jag köper vatten på flaska"
och "hon älskar inte dig"

Säger jag: "Mäh, Fredrik, spela spelet"
Men du ba: "varför då?
jag vill inte bli älskad så
man får inget för det när man är som vi
man får inget för det när man vill folk väl
när man har en vilsam själ"

Ska vi starta upp en by
ska vi bygga upp nåt nytt
ska vi skriva en ny bibel med tio nya budord
kan vi heta nånting annat Fredrik
kan vi passa in någonstans där man får sköta sitt eget huvud
men slipper sköta sig själv.

Dom slogs på stan
Det var nån slags knark i mitten
Alla skratta "kolla dom därå"
men du skulle gå emellan

Man gör inte så i det här landet
Man börjar inte prata med fel person
Man tycker inte om det här bandet
Man börjar inte sjunga på rätt ton

(Åh, alla låtar jag skrivit till såna som inte är värda en låt
åh, historien är full av låtar till såna som inte borde få en låt
man måste krossa hjärtan och starta krig
man måste ha skadat för att hamna i böckerna
man måste skada för att få en låt, en bok, en tavla)

Kan jag få ett tal på torget
Kan vi bygga upp nåt nytt
Jag vet inte vad det nya är men bättre än det här
Får man sluta vara hård
Får man luta sig mot nån
Kan du bygga en låg scen så man får se folk i ögonen

Om det inte finns himmel Fredrik
Varför föddes man snäll
Det här är mina armbågar Fredrik
Jag ska vässa dom ikväll

Ge hit lite stigma
Visa mig en sekt
Ge mig nånting o tro på när ljuset är släckt

//Säkert!

hämden den ljuva

har en filmsöndag och det alster som står ut är som oftast singerat danmark. jag har sett alla hennes alster, flera av dem flera gånger och detta är inget undantag, susanne bier har gjort det igen. hämden är ljuv. ack så bitterljuv.

som ofta i hennes filmer är det de utomkroppsliga kontrasterna som blir till det inre dilemmat. en läkare utan gräns, så osjälvisk och uppoffrande som samtidigt är den och svikande familjefadern. diplomatsonen som väljer det minsta rummet i palatset, kanske för att hålet inom honom är så stort. filmen vilar. i uttryck, stämning. så man faktiskt hinner andas själv, andas in i filmen och hinner känna, förhoppningsvis känna det de känner.

hämden hämnas på sig själv i söndagskvällen och jag ligger sömnlös halva natten. det är nog precis det hon vill. jävla susanne.

nu när du säger det så

killen på il caffé berömmer min färgkombination på blusen och koftan. jag tackar och kontrar med att the sartorialist slukar runt i kvarteren, that's why. vem, undrar han. jag förklarar att det är en bloggman från staterna som går runt och plåtar folk han tycker klär sig snyggt. så det är därför, säger jag, jag har ansträngt mig lite extra liksom. cafékillen säger att det låter som en läbbig myndighet.

då hör jag hur det låter att jag klätt upp mig för en bloggtönt från new york.

jag skäms lite.

what more in the namn of love

det är en regnig söndag och jag ser "kyss mig" och jag gråter. för att det är vackert, för att det är kärlek, för att kärlek är svårt och nästan alltid slutar med att man sårar nån. jag läser en intervju med en av huvudrollskvinnorna som säger att motsättningen, konflikten i hennes karaktär lika gärna skulle kunna handla om att hon var israel och hennes kärlek palestinier. de råkar vara två kvinnor, de bara händer.

i lördags såg jag så många bevis på att kärleken bara händer, oavsett vad konventionerna säger. prideparaden var en injektion av adrenalin och endorfiner, att dansa framför QX-ekipaget i höga klackar i ömsom regn och ömsom sol i fyra timmar var bland det bästa jag gjort. kanske för att min terapeut en gång sa att jag är narcissist, kanske för att det finns en berusande gemenskap i att leva sitt liv lite utanför boxen. måndagmorgon på hornsgatan och stockholm känns plötsligt berövad på all färg. men på min balkong vajar regnbågsflaggan som i lördags var min klänning.

nästa år åker den på igen.

hänt i trappuppgången

madam b sätter ner foten.

en hjälte med tangakalsong

jag ligger lite efter när det gäller sommarpratandet. alltså, jag pratar väldigt mycket själv men jag har inte lyssnat på dem som gör det proffesionellt. men härom dagen la jag mig däst i eftermiddagsskuggan och rattade in gustaf hammarstens snack. o jösses.

han berättade om inspelningen av filmen brüno, en film jag inte än kommit mig för att se men sasha baron cohen är ju ett geni! gustaf berättar om inspelningen av slutscenen, hur allt var väldigt nära att gå åt helvete flera gånger men att när han till slut ligger i buren, hånglandes med cohens alias straight dave med testosteronstinna amerikaner som löper amok utanför så känner han det. det är värt det. hela inspelningen när han flera gånger frågat sig själv va fasen han håller på med så var det för denna slutscen och vad den blottar hos inskränkta neandertalare som blir rosenrasande när ett bråk går över till kärlek, just för att det sker mellan två män.

så i dessa pridetider uppmanar jag alla att se klippet och lyssna på programmet. sånna här hjältar måste hyllas, det är underhållning, det är skräckfilm på riktigt och det är ibland det viktigaste man kan ägna miljon-hollywoodbudgetar åt idag.

sommar i stan

jo, luften gick ur. läste om norgeöverlevare i tidningen igår och tårarna rann vid morgonkaffet. att ligga under en sten och spela död. att prata med sin mamma och säga att det är slut nu, han är här, jag kommer inte härifrån. det gjorde hon. men jag gråter ändå. nu får det vara nog med rapporteringen för mig, näsdukarna är slut.

den rosiga sommaren med nattbad och lycklighetskrav. grilloset som aldrig lättar, bikiniränderna som aldrig går ur, öldoftande utomhusserveringar som aldrig står tomma. konstigt hur fullare jag blir ju tommare ekar det. man borde en massa på sommaren. vara glad, vara brun, vara kär, vara fri. jag drömmer om new york på nätterna men vaknar och tänker nej, inte en gång till. inte ett försök till. bliv vid din läst maria, stå ut med ett helt år på en plats. du vet att du kan springa men aldrig fly, du själv kommer med på köpet. gå ut i skogen istället. gå en kvällskurs, städa förrådet, gör din bokföring, lär dig att virka, besök din mormor men tro inte att gräset är grönare på andra sidan atlandet.

det finns inga gräsmattor i new york.