tex mex och tittgodis

nej det blev ingen pizza igår, det blev annat i hatten istället, därav ingen recension. vi kom försent, när man tänker att pizzorna borde sälja som bäst lite senare på kvällskvisten, då stänger dom halv nio. frusna, lagom taggade efter drinkar på tranan gällde det att handla snabbt! så vi raskade ner till la neta och fick dagens sista beställning. vad inredningen saknar tar dom igen på maten som smakar fantastiskt. efter två pirata och en modelo negro blev man människa igen och orkade med att ta sig ända hem till söder.

middagen skulle egentligen hålls vid jul och därav kom även julklapparna lite sent. men vilka julklappar sen! jag fick en bok jag dreglat efter men inte kommit mig för att lägga rabarber på än. samlade verk från sajten "the selby", tittgodis tittgodis. är man obekant med fenomenet surfar man in här och förkovrar sig. om man sen tycker att det är ett larvigt tidsfördriv att spana in hur hipsters världen runt radar upp sina porslinsprydnader, husdjur och konserver, låt gå, jag gillar det. jag gillar också sajten i sig, att det började med en kille som gick runt till sina polare och gjorde små reportage i brist på nåt bättre att göra och nu reser han runt hela världen och tittar in hos både lagerfeldt och annat celebert folk. cool tycker jag.

förövrigt har jag upptäckt att det här med försäljning är min grej, det är nog bara en tidsfråga innan jag blir en av dom som kan sälja morsan till rätt pris.

tillåt mig demonstera

en av mina favoritscener i "jalla jalla" är när fares kommer hem till sin pappa och finner en främmande man dammsugandes i vardagsrummet. han frågar sin far vad vederbörande gör där och får svaret "äh, han ville demonstrera sin dammsugare, vi låter honom städa en stund så kan han gå sen". jag ska nu ge mig ut på liknande resa.

i höstas var jag med och tog fram varumärket pärlans konfektyr, utmärkt handgjorda kolor som kokas på gammeldags vis. fabriken drog igång i november och grytan hölls kokande dag som natt innan jul. nu ska snasket ut på byn och jag har fått den äran att gå korståg i sockerkickarnas namn. nu handlar det inte om dörrknackning a la jultidningar eller klassresans salamikorvar, de här delikatesserna ska endast säljas på stådsmässiga etablissemang. vilka jag lyckas förföra med mitt snickesnack och lisas hantverk kommer att redovisas på www.pärlanskonfektyr.se, håll utkik.

förövrigt ska jag ikväll besöka en högst paradoxal affärsidé. först gör man jeans som är så snortajta att man fullkomligt uppmanar till ett diet av vodka och anfetamin, sen öppnar man en pizzeria. ursäkta men är inte det lite att skjuta sig själv i den platta hipster-rumpan?

jag återkommer imorrn om hurvida jag också får lägga döskallen på hyllan.

läget

observerat på sistonde

• vara spontan i januaristockholm är näst intill omöjligt.
• när det väl händer kan det bli väldigt roligt.
• hm tror att våren börjar nu, bara axlar och blommönster i skyltfönstren.
• få nya idoler kan anta oanade proportioner, se tidigare inlägg.
• strumpor kan försvinna på mystiska sätt även utanför tvättmaskinen.
• jakten på den perfekta vintageklänningen är vår tids jakt på gud, den tar aldrig slut.
• såkallade helger mitt i veckan gör alla förvirrade, även anställda på sl
• att, med stora skyltar, annonsera om is till studentfesten den 8/1 på drottninggatan känns inte bara oaktuellt utan även ironiskt med tanke på att is är det som sätter skräck i alla i dessa dagar av tö och fall från ovan.

sist men inte minst, jag hade glömt lite grann hur bra o'spada är. för det ber jag om ursäkt, dom är är ju så inihelvete svängiga.

var det nåt jag sa?

jag fick nyligen veta att jag sagt följande till en vän "jag kan inte skilja på dröm och verklighet". jag hade i efterhand inget minne av att jag uttalat mig på det sättet, men det kanske säger en hel del om repliken i sig. jag har hur som helst väldigt lätt för att gå in i en drömvärld som för mig ter sig väldigt verklig. för mig kallas det inspiration, när konstnären verkligen har lyckats ta mig med till den plats de målat upp. just nu är det som bekant keep company som målat vardagen vacker i mitt huvud.

jag har hamnat i värld där jag gått på beyond retro två dagar i rad och kommit hem med stickad kjol, atikvariat-klänning och negligé. hela tiden snurrar melodierna i huvudet som påminner om en konlonialtillvaro på 40-talet nånstans i världen där man bär cocktailglas och röker med munstycke. jag funderar på vad jag, hon, keep company-kvinnan jobbar med. eventuellt i butik som håller med cigarrer eller på galleri där hon mest går runt och frasar med stumpbyxorna som har söm baktill. alternativt är hon bara smått uttråkad diplomathustru som drömmer sig bort till en värld där någon förstår hennes poesi som hon skriver mellan sömntabletterna och konjaken när hon inte kan sova på nätterna. hon bär byxor med bred linning och pärlhalsband. melakolin gör hennes ögon stora och exceptionellt vackra.

skivan må bara vara ca 30 minuter men min verklighet pågår 24-7. välkomna.

i gott sällskap

det blir en hemmakväll trots galet rastlös eftermiddag. läser bloggar, strösöker jobb, fryser, äter pannkaka. men mest av allt lyssnar jag på keep company. en utmärkt ny skiva som är av slaget att jag vill lägga mig i badet och lyssna från början till slut, inget forward, inget ska skippas.

helt enkelt utmärkt, särskillt den här. så är dom ju snygga också. tittgodis.

autoreply

rastlösheten har nåt sin kulmen, nu är det nog, nog med ledighet.
inga skåp kvar att städa, inga pengar kvar att spendera. allt jag får är automatiska mailsvar av dom som har lite lite ledigt kvar. dom njuter dom sista dagarna som en pensionär på chartersemester, sträcker nacken mot solen lite till. jag vill bara böja nacken ner i skrivbordet och knega ärligt.
jag har fyllt på och tagit in, input input input hela hösten och julen och mellandagarna. nu är det fullt. jag kan inte läsa mer, analysera mer, titta, tänka, lyssna, lära.

2011 stavas output!

jag har inte tid med nån rubrik

ding dong nytt år! mitt i snöstormen skulle vi stå och nytt år blev det med halvtaskigt vin i plastglas, fint ska det va.
nyårsdagen var blues and beyond, finns det nåt så ångestladdat som första januari. varsågod, ett helt nytt blankt år att fylla efter bästa förmåga, sätt igång ba. nytt nytt allt är nytt och jag ville bara dra nåt gammalt över mig. men efter mycket möda och stort besvär kom jag ur sängen och tänkte att en kaffe och biscotti skulle hjälpa. det gjorde det inte. jag gick till en vän och drog med mig denna ner i fördärvet med mitt muppande. han tänkte att lite spagetti med smör och salt skulle hjälpa. det gjorde det inte. jag gick hem och hamnade framför en show med greg giraldo, amerikansk komiker med förkärlek till alla berusningsmedel och skämt om koalasex och bögar på flygplan. jag skrattade lite åt alla slag under bältet som han fullkomligt matade in i facet på publiken och täntke att det kunde jag väl unna mig på en sån här skitdag.

andra januari. vaknar pigg som en mört i lektid och nu jävlar kan alla innelistor i tidningarna och gymkort dra åt helvete. om gårdagen handlade om var i hela friden jag skulle göra av mitt liv så sjunger detta nu om vad skulle jag INTE kunna göra av mina välsignade dagar på vår jord. till och med morgoncappucinon sveps i ett andetag, jag har inte tid att sitta här och höra på alla plattetyder om nyårsnätter och lyckade ragg, ursäkta mig, jag ska ut och leva.

jag börjar med att städa skåp hemma, när livslusten rullar fram under en sten måste man passa på.