immiga nätter i new york, förr och nu

jag har bokat new york i två veckor i juli och folk tittar på mig som om jag vore en dumskalle. new york? i juli?? ja jag vet, det kommer att stundtals vara 34 grader och en luftfuktighet på närmare 97% men when you got to go, you got to go. det var alldeles för länge sen helt enkelt och en av mina käraste vänner ska med och jag blir uppspelt bara jag tänker på det.

dessutom har jag ett fantastiskt och romantiserat minne till just en sån immig newyork-kväll. jag hade ganska precis flyttat dit för fem år sedan, det var augusti och det var en man på besök i stan. han var inte min, inte ens till låns men vi sågs ändå, vi kunde inte inte göra det.

vi möttes på hörnet broadway/prince street, en stor vit skjorta var det luftigaste jag kunde hitta att sätta på mig. vi åt middag, han klagade på nånting som vanligt, han med sina åsikter och sin retsamma kritik som ville väcka nånting hos mig. vi var ovana att hinna prata till punkt, ovana att avsluta en tanke, alla gånger tidigare hade varat några minuter för att snart bli en dagishämtning, en deadline, en mobil som ringde. så vi satt kvar, småbråkade om nåt obetydligt men till slut skulle kvällen ta slut, för allas bästa. för att få den att vara ännu lite längre gick vi de fyrtio kvarter som sträckte sig till hans hotell. vi promenerade i den ofrånkomliga osande natten och han höll min hand. jag behövde inget mer, inte där, inte då. hemma var han nån annans, hemma hade han aldrig kunnat hålla mig hand på gatan men här kunde jag känna, för fyrtio kvarter, hur det skulle vara att vara hans. att vara någon som han ville visa tillhörde honom, hålla i, skydda från alla andra idioter. vi sa nästan ingenting när vi klättrade manhattan upp, inte som jag minns det, jag minns bara hans hand. jag tror inte ens att jag kysste honom när vi sa hejdå. jag fortsatte gå uppåt min 125'e gata och min vänsterhand hettade hela vägen hem. 


den 10'e juli åker jag och börjar mitt 28'e år på jorden på samma osande manhattan.

vi tar det en gång till

jag AVSKYR banners som följer efter mig på sidan alternativt poppar upp och lägger sig som en smet över alltihop när man sitter och läser. vad har vi sagt, don't interrupt the party, ask to JOIN the party!

just det. återgå.

sluta leta, drömjobbet är här!

inte så illa att vara jobbsökande när en av ens största hobbys är att läsa jobbannonser. hur de formuleras, klyschorna som staplas på varann till en hel smörgåstårta, roligt roligt roligt.

det är också kul att se hur vissa varumärken tar sig själva på väldigt stort allvar. se exempel nedan där jag har tagit bort företaget i fråga. 

Beskrivning
XXX söker nu en Marknads- och Försäljningschef som ska leda Marknadsavdelningen. Inom Marknadsavdelningen ligger ansvaret för Kommunikation, Sponsring och Event. Rollen rapporterar till VD och är del av ledningsgruppen.

Arbetsuppgifter

• Att skapa ett starkt team tillsammans med medarbetarna på avdelningen (ca 5 personer, varav några på deltid), med övriga organisationen och med externa parter är en viktig del av jobbet.
• Liksom den kommunikativa förmågan att förankra och informera så att medvetenheten om avdelningens arbete blir allmänt känt. Input från övriga organisationen och externa parter måste också tillvaratas på ett bra sätt.
• En stor del av utmaningen ligger i att effektivisera kommunikationsarbetet, med förfinade processer och tydliga prioriteringar.
• En vidare utveckling av varumärket kommer också att vara ett viktigt inslag i arbetet.
• xxx roll som ledande aktör inom motion och hälsa ska befästas - samtidigt som den kommersiella potentialen tillvaratas på bästa sätt.
• Tjänsten innehåller en del resande med många kontakter i Stockholmsregionen.

man kan lätt få för sig att det här är ett stort företag. man kan lätt få intrycket att de gör något viktigt som påverkar oss alla i vår vardag, något som gör världen till ett lite bättre ställe att leva på. men håll i trosorna, avsändaren för annonsen är det världsberömda varumärket: vasaloppet! bara faktumet att de kallar det för marknadsavdelningen blir väldigt roligt när man tänker på hur STORT det här är. det ska alltså skidas en gång om året under ko-bjällerklang och blåbärssoppemustascher, obs obs, vi måste EFFEKTIVISERA kommunikationsarbetet med FÖRFINADE processer och tydliga prioriteringar! observera också resandet i tjänsten, ja pass på, det lär ju bli några vändor sälen - mora per år, dra mig på en liten vagn, det blir traktamente det! hmm, undrar om det ingår grötfrukost?

hujedamej, man har bara så roligt som man gör sig, god fredag! 

kom och ta mig

inte många ute på rekryteringsstigen i dessa dagar. nu tänker folk bara på sill och hur de ska få tag i jordgubbar till midsommar. just DÄRFÖR tycker jag att du ska slå till, när det börjar höstas kan det vara för sent. så bittert det kommer att bli. här är en lista på tjänster jag erbjuder:

jag skapar gärna kommunikation och uppmärksamhet runt varor/personer/tjänster i medier som anses som de "otraditionella". jag var exempelvis en del av det här projektet på byrån strawberry frog i new york.

jag skriver med nöje artiklar, betraktelser, recensioner, kolumner  i alla tänkbara forum för det skrivna ordet. böcker likaså, spana in den här till exempel som jag skrivit www.stila.nu 

jag är bra på att tänka ut var och när kommunikation ska nå sin mottagare (skicka med en treo i paketet från IKEA med ditt nya vitrinskåp, ja ni fattar)

jag gillar att skapa det som i folkmun kallas koncept, alltså helheten för hur ett varumärke ska se ut, låta, paketeras, lukta och kännas. ett gott exempel på det som jag står bakom kan skådas på www.parlanskonfektyr.se 

jag är en hejare på att göra att mat ser trevlig ut på bild. den här publikationer vann visst en massa priser och jag bakade varenda smula i den. det var kul. 

allt det här kan jag dessutom göra i snygga skor. så om du tror att vi kan ha kul ihop så nås jag här eller på 0709401825. tills vi hörs jobbar jag på som volontär för rättviseförmedlingen. joråsatte.

ps, har man inte själv nån användning för mig men vet nån annan som kanske har det får man gärna sprida budskapet, det uppskattas innerligt!

för att bena ut den här situationen lite

känner att det är dags för ett bokslut. inte bara för att få tillbaka på skatten (nä skämta bara såklart jag kommer att få restskatt men iallafall) utan för att de här sex månaderna som gått av året har handlat om en enda sak och nu är det över.

på semesterresa i thailand över nyår bestämde jag mig för manusskriveri skulle bli mitt nästa drag i livet. hade sen länge tröttnat på den ihåliga reklambranschen, saknade de förenta staterna och bestämde mig därför att LA var platsen att studera på. jag hörde mig för och fick veta att AFI, american film institute var den bästa skolan för ämnet. på tre månader skrev jag ett femton sidor långt manus, översatte betyg, skrev mitt narrative statement om varför just jag var menad för utbildningen, fixade två förseglade referensbrev av gammal lärare och ex-kollega, reseachade stipendier och fyllde i otaliga blanketter som alla skulle finnas i tre exemplar, signerade, häftade, förseglade. jag tog även det obligatoriska toefl-engelskatestet för 250 dollares och fick 99 poäng av 120. fair enough tänkte jag, tog min förseglade lunta med papper och for till hollywood.

inlämnat i tid, frid och fröjd, rundtur på skolan, allt kändes bra. tills mailet kom. mailet som förklarade att skolans poänggräns för engelskatestet är 100 poäng och ansökningar utan det kommer inte att öppnas. suck. kan jag göra om testet här på plats i usa? nej. åker hem, ska boka in nytt testdatum snabbt som attan. nästa test går i malmö en vecka senare. bokar. bokar nära inpå testdatumet varav avgiften höjts till 285 dollares. bokar tåg till malmö. bor hos min vän johanna och mår konstigt på själva testdagen men går ändå till provet och börjar skriva. får ont i magen. får jävulskt ont i magen och inser att jag fått en av mina berömda urinvägsinfektioner som gått upp i njurarna. börjar svettas. skriver klart fortast möjligt och tar en taxi till akuten i malmö. tänker att det kanske ändå gick ganska bra.

efter en vecka kommer resultatet på min andra testomgång. jag stirrar på siffrorna och tror inte att det är sant. 99 poäng. igen. mailar vädjande till skolan. får svar:


Maria,

I certainly appreciate your impassioned plea and empathize with your situation, however there are no exceptions to the TOEFL requirements.

men jag fick också tips att man kan, mot betalning givetvis, begära en omkalkylering av testresultatet. jag skickar in begäran och 120 dollares denna gång. resultatet tar tre veckor. när mailet väl kommer står det att min score är indifferent. nånstans här börjar jag ifrågasätta om det här är meningen. men SKAM den som ger sig så jag skriver till skolan igen. får ett samtal samma kväll där mannen jag korresponderat med i två månader. han säger att jag kan få göra testet en gång till, får jag över 100 så läser de mitt manus och om dom gillar det kommer jag på reservplats, klassen är redan full. här tänker man att jag borde gett upp. det gör jag inte. jag går hem och kollar upp nya testdatum men jag hinner inte boka förrän samma man ringer en gång till, igår kväll, och säger att nej, nu är det försent ändå. lyckligtvis stod jag på en releasefest för en champagnebok så det var bara att be om påfyllning och ta ett ostron till, vad ska man göra. 

så efter MYCKET om och men så vet jag nu att jag blir kvar i stockholm i ett år till. sen får vi se. den som vill ge mig jobb till hösten är mycket välkommen att göra det.