bajspåsar och kindpussar

jag tänker på sånna här getter som betar timjan på bergsslätterna i frankrike så att chevren ska bli ännu godare. jag släpper ut svante på balkongen med hopp om att han ska nibbla lite av min övervintrade ruska som står där ensam i krukan. inte för att jag ska göra ost av honom men det kanske bara blir lite trevligare att börja varje dag med att vandra runt med en svart platspåse i handen tänker jag.

i övrigt är det bara fashion fashion just nu. bloggar väldigt tillfälligt, hastigt och lustigt för den här siten, mina inlägg har inte kommit upp än, jag lovar förstås att skryta mig blå när dom väl gör det.

men nu måste skönhetssömnen infinna sig för annars blir det inget front row imorgon. (ha, som att jag fick sitta på front row, nej där sitter ju kling och klang och alla vad dom nu heter) men man behöver inte sitta längst fram för att vilja tvångsmata modellerna efter visningen, helst med varandra. känns det inte bara lite omodernt med benknotor som sticker ut här och var, eller?

jag säger härmed godnatt och hänvisar till en av min barndoms favoritsånger.

statistik

är det här nåt slags omen för att lägga av?

det här med att passa in

en vän, vi kan kalla henne gunnel, ska gå på matbaren för första gången idag och jag tar nu en sekund att dra upp några riktlinjer.

• att be om en till av de datummärkta brödpåsarna är inte att rekommendera.
• blir du förvirrad ibland alla bestick, ät med fingrarna, det gör alla japaner. även kockar.
• följande ord och samtalsämnen som kan vara bra att säga lite extra högt när servisen närmar sig är: ska vi ta fäviken i mars? jo, jo det är klart att vi ska vara nöjda med silver. tänk lite andre petrini-stil sådär fast kalljäst liksom.
• fråga vilket mikrorosteri som förädlat bönorna, som du tar förgivet är en geisha eller kenya githima AA och beställ en portland.
• till sist är det populärt att trycka en hunka i garderobiärens hand och slänga ur sig "hälsa mathias" halvvägs ut genom dörren.

smakar det inte ligger det en utmärkt grillkiosk utanför grand där kockarna själva krubbar efter service. lycka till.

jag ser rött

ni vet hur man presenterar en rätt med dess huvudperson i första rummet. enligt den reglen åt jag alltså till lunch lingon med köttbullar och broccoli. jaha, broccoli tänker ni, ännu ett förlorat lamm, nu har det blivit en sån här lchf-blogg av det hele och jag kan bara svara, nä.
1. broccoli blancheras (för broccoli ska aldrig kokas utan blancheras) mycket fortare än att koka tråk-kartoffel och 2. den här tiden på året är det lätt att känna sig aningen trög och glåmig så lite extra järn och vitaminer kan inte skada tänker jag. därav hamnade herr broccoli på tallriken och hör sen.

det är också mycket möjligt att ni nu tänker att det här börjar spåra ur fullkomligt till en not-another-food-blog men jag kan lugna er med att det bara är min lingonfixering som jag fått en släng av. det är nog snart över och jag lovar då att återkomma med skarpsynta analyser och reflektioner av kommunikationen i samhället i allmänhet och sarkastisk kritik i synnerhet.

hedersord.

alltid hungrig

jag är en typisk periodare. i allt. musik lyssnas på repeat, kläder används till bristningsgränsen och nya intressen slukas med hull och hår - be mig rabbla franska låneord som entrade svenska språket på sent 1700-tal ska ni få se på åka. mest periodare är jag nog när det gäller mat. trots min bakgrund som jag inte kan förneka kan det gå veckor när yoghurt med müslii är det mest frekventa i min magsäck. som en gammal kviga masar jag mig till mejeridisken och greppar sen ett paket flingor i affärn, vadå kokboksförfattare, låt mig va.

sen kan jag komma in i motsatt fas, en sån som jag är i just nu. större delen av min vakna tid går åt till att tänka, planera, förkovra mig, diskutera, längta, läsa, skriva, smaka och glufsa i mig mat. varenda knäckemacka ska njutas med gruyere och får jag feeling så blir det tryffelrisotto och dessert på en tisdagkväll. så kan det vara när man är periodare, nästa vecka kan det vara bananer eller stekt strömming på menyn.

lingonveckan

jag är inget vidare på att löneförhandla. jag bara niger och säger tack fast dealen är sisådär lika lukrativ som att sälja jultidningar i augusti. men det är inte därför jag äter blodpudding för andra gången idag, det är för att det är så förbaskat gott! särskillt med lingonsylt som man blandat lite med vanliga lingon. lite som sötsur sås. prova ska ni se!

vi som tycker att vi vet vad vi pratar om

är så full av intryck att den metala insomnian är ett faktum. ska försöka referera från början till slut.

pizzahatten levererade, både förnämliga smaker och trevlig personal. tänk vad lite kondens på rutorna kan göra för stämningen. det enda frågetecknet är när dom får rättigheter till rusande drycker och när i hela friden dom ska förstå att det är först vid halv nio, när dom för närvarande stänger, som pizza-businessen kommer igång ordentligt.

på förmiddagen idag var jag på ett möte som ställer mina ideal på ända och som får identitetskrisen att infinna sig i mellangärdet. upplösningen på den gåtan kommer förhoppningsvis nästa vecka, stay tuned.

eftermiddagen spenderades i ett varmt konferensrum med sociala medier på agendan. jag vet inte om det var temperaturen eller alla fruntimmer med starka åsikter i rummet som gjorde att projektledarpojkarna fick en klädsam rodnad på kinderna. vi stekte deras namnförslag men hämtade snabbt hem det igen genom att inte trassla till tidsplanen. kom ihåg, aldrig trassla till tidsplanen, det blir vansinnigt dålig stämning.

så nu sitter jag med ett glas läskeblask trots att jag verkligen är i behov av något starkare och försöker få fötterna och tankarna att stilla sig. såhär blir jag av konferensrum och white boards. tidsplaner och strategier. jag får tourettes och adhd på en gång.

copykatt och pizzahatt

precis när jag uttryckt orden producera mera och uppmanat att släppa ängslan tar den ett stadigt grepp om min nacke. januari-bluesen drar ner mig under ytan och det handlar inte längre om ängslan att vara banal, det finns helt enkelt inget kvar att uttrycka. tur då att man har roliga vänner som kan lätta upp vardagen och inspirera till statusrader på facebook i brist på egen fantasi.

en god väns pojkvän ligger måndagmorgon och trynar i sängen när morgontv'n står på. mitt i "vädret presenteras i samarbete med" tittar han ut genom fönstret och utbrister uppgivet "polen" med huvudet halvt i kudden. det tycker jag var roligt och kopierade raskt till min staturrad.

hur är det egentligen med upphovsrätten på facebook? jag får diskutera det över en surdegsbotten ikväll, äntligen bär det av till pizzahatten!

men sluta noja

tar den regniga söndagen och ser woody allens senaste "you're gonna meet a tall dark stranger". en man som gjort nära 50 filmer, man kan åtminstonde beundra honom för en sak, produktivitet. även om han nu är den neurotiska new york-bo han ofta spelar så verkar han inte särskillt ängslig, jag är filmskapare, jag gör film. jag tycker att det är en underbar egenskap som jag försöker påminna mig själv om allt som oftast. det är så lätt att man, som någon typ av konstnär/kreativ skapare, nöter ut tofflorna där hemma och vrider och vänder på varenda stavelse, penseldrag, varenda taktart. ut med det bara! varenda essä kommer inte att bli lysande, varenda utställning kommer inte bli utsåld. men du gör det du ska. det är ju större chans att nånting blir riktigt jävla smashing om du ger ut tre skivor på ett år (heja robyn)?!
det gäller även dig maria paulsson, och den här bloggen.

gör film!

tex mex och tittgodis

nej det blev ingen pizza igår, det blev annat i hatten istället, därav ingen recension. vi kom försent, när man tänker att pizzorna borde sälja som bäst lite senare på kvällskvisten, då stänger dom halv nio. frusna, lagom taggade efter drinkar på tranan gällde det att handla snabbt! så vi raskade ner till la neta och fick dagens sista beställning. vad inredningen saknar tar dom igen på maten som smakar fantastiskt. efter två pirata och en modelo negro blev man människa igen och orkade med att ta sig ända hem till söder.

middagen skulle egentligen hålls vid jul och därav kom även julklapparna lite sent. men vilka julklappar sen! jag fick en bok jag dreglat efter men inte kommit mig för att lägga rabarber på än. samlade verk från sajten "the selby", tittgodis tittgodis. är man obekant med fenomenet surfar man in här och förkovrar sig. om man sen tycker att det är ett larvigt tidsfördriv att spana in hur hipsters världen runt radar upp sina porslinsprydnader, husdjur och konserver, låt gå, jag gillar det. jag gillar också sajten i sig, att det började med en kille som gick runt till sina polare och gjorde små reportage i brist på nåt bättre att göra och nu reser han runt hela världen och tittar in hos både lagerfeldt och annat celebert folk. cool tycker jag.

förövrigt har jag upptäckt att det här med försäljning är min grej, det är nog bara en tidsfråga innan jag blir en av dom som kan sälja morsan till rätt pris.

tillåt mig demonstera

en av mina favoritscener i "jalla jalla" är när fares kommer hem till sin pappa och finner en främmande man dammsugandes i vardagsrummet. han frågar sin far vad vederbörande gör där och får svaret "äh, han ville demonstrera sin dammsugare, vi låter honom städa en stund så kan han gå sen". jag ska nu ge mig ut på liknande resa.

i höstas var jag med och tog fram varumärket pärlans konfektyr, utmärkt handgjorda kolor som kokas på gammeldags vis. fabriken drog igång i november och grytan hölls kokande dag som natt innan jul. nu ska snasket ut på byn och jag har fått den äran att gå korståg i sockerkickarnas namn. nu handlar det inte om dörrknackning a la jultidningar eller klassresans salamikorvar, de här delikatesserna ska endast säljas på stådsmässiga etablissemang. vilka jag lyckas förföra med mitt snickesnack och lisas hantverk kommer att redovisas på www.pärlanskonfektyr.se, håll utkik.

förövrigt ska jag ikväll besöka en högst paradoxal affärsidé. först gör man jeans som är så snortajta att man fullkomligt uppmanar till ett diet av vodka och anfetamin, sen öppnar man en pizzeria. ursäkta men är inte det lite att skjuta sig själv i den platta hipster-rumpan?

jag återkommer imorrn om hurvida jag också får lägga döskallen på hyllan.

läget

observerat på sistonde

• vara spontan i januaristockholm är näst intill omöjligt.
• när det väl händer kan det bli väldigt roligt.
• hm tror att våren börjar nu, bara axlar och blommönster i skyltfönstren.
• få nya idoler kan anta oanade proportioner, se tidigare inlägg.
• strumpor kan försvinna på mystiska sätt även utanför tvättmaskinen.
• jakten på den perfekta vintageklänningen är vår tids jakt på gud, den tar aldrig slut.
• såkallade helger mitt i veckan gör alla förvirrade, även anställda på sl
• att, med stora skyltar, annonsera om is till studentfesten den 8/1 på drottninggatan känns inte bara oaktuellt utan även ironiskt med tanke på att is är det som sätter skräck i alla i dessa dagar av tö och fall från ovan.

sist men inte minst, jag hade glömt lite grann hur bra o'spada är. för det ber jag om ursäkt, dom är är ju så inihelvete svängiga.

var det nåt jag sa?

jag fick nyligen veta att jag sagt följande till en vän "jag kan inte skilja på dröm och verklighet". jag hade i efterhand inget minne av att jag uttalat mig på det sättet, men det kanske säger en hel del om repliken i sig. jag har hur som helst väldigt lätt för att gå in i en drömvärld som för mig ter sig väldigt verklig. för mig kallas det inspiration, när konstnären verkligen har lyckats ta mig med till den plats de målat upp. just nu är det som bekant keep company som målat vardagen vacker i mitt huvud.

jag har hamnat i värld där jag gått på beyond retro två dagar i rad och kommit hem med stickad kjol, atikvariat-klänning och negligé. hela tiden snurrar melodierna i huvudet som påminner om en konlonialtillvaro på 40-talet nånstans i världen där man bär cocktailglas och röker med munstycke. jag funderar på vad jag, hon, keep company-kvinnan jobbar med. eventuellt i butik som håller med cigarrer eller på galleri där hon mest går runt och frasar med stumpbyxorna som har söm baktill. alternativt är hon bara smått uttråkad diplomathustru som drömmer sig bort till en värld där någon förstår hennes poesi som hon skriver mellan sömntabletterna och konjaken när hon inte kan sova på nätterna. hon bär byxor med bred linning och pärlhalsband. melakolin gör hennes ögon stora och exceptionellt vackra.

skivan må bara vara ca 30 minuter men min verklighet pågår 24-7. välkomna.

i gott sällskap

det blir en hemmakväll trots galet rastlös eftermiddag. läser bloggar, strösöker jobb, fryser, äter pannkaka. men mest av allt lyssnar jag på keep company. en utmärkt ny skiva som är av slaget att jag vill lägga mig i badet och lyssna från början till slut, inget forward, inget ska skippas.

helt enkelt utmärkt, särskillt den här. så är dom ju snygga också. tittgodis.

autoreply

rastlösheten har nåt sin kulmen, nu är det nog, nog med ledighet.
inga skåp kvar att städa, inga pengar kvar att spendera. allt jag får är automatiska mailsvar av dom som har lite lite ledigt kvar. dom njuter dom sista dagarna som en pensionär på chartersemester, sträcker nacken mot solen lite till. jag vill bara böja nacken ner i skrivbordet och knega ärligt.
jag har fyllt på och tagit in, input input input hela hösten och julen och mellandagarna. nu är det fullt. jag kan inte läsa mer, analysera mer, titta, tänka, lyssna, lära.

2011 stavas output!

jag har inte tid med nån rubrik

ding dong nytt år! mitt i snöstormen skulle vi stå och nytt år blev det med halvtaskigt vin i plastglas, fint ska det va.
nyårsdagen var blues and beyond, finns det nåt så ångestladdat som första januari. varsågod, ett helt nytt blankt år att fylla efter bästa förmåga, sätt igång ba. nytt nytt allt är nytt och jag ville bara dra nåt gammalt över mig. men efter mycket möda och stort besvär kom jag ur sängen och tänkte att en kaffe och biscotti skulle hjälpa. det gjorde det inte. jag gick till en vän och drog med mig denna ner i fördärvet med mitt muppande. han tänkte att lite spagetti med smör och salt skulle hjälpa. det gjorde det inte. jag gick hem och hamnade framför en show med greg giraldo, amerikansk komiker med förkärlek till alla berusningsmedel och skämt om koalasex och bögar på flygplan. jag skrattade lite åt alla slag under bältet som han fullkomligt matade in i facet på publiken och täntke att det kunde jag väl unna mig på en sån här skitdag.

andra januari. vaknar pigg som en mört i lektid och nu jävlar kan alla innelistor i tidningarna och gymkort dra åt helvete. om gårdagen handlade om var i hela friden jag skulle göra av mitt liv så sjunger detta nu om vad skulle jag INTE kunna göra av mina välsignade dagar på vår jord. till och med morgoncappucinon sveps i ett andetag, jag har inte tid att sitta här och höra på alla plattetyder om nyårsnätter och lyckade ragg, ursäkta mig, jag ska ut och leva.

jag börjar med att städa skåp hemma, när livslusten rullar fram under en sten måste man passa på.