på vinden

packa ner, packa upp. kassar, väskor, löspackning, bagage. allt ska med, packa ner, packa upp.
jag har levt i mitt pick och pack mer eller mindre i ordning i fyra månader men nu ligger jag i min egen säng och det är så in i helvete skönt att jag funderar på att aldrig mer gå upp. jag vaknar och glömmer var jag är. en snabb blick på hummer-affischen på väggen, jag är hemma. hos mig.hunden vid fötterna, stegen till höger, bjälkarna till vänster. allt på sin plats, allt som det ska vara. kallt på golvet och snö på balkongen.

jag vet inte vem som sa det från början men min vän tove citerar ofta:
"mitt hem är min borg och dörren är där".

war is over?

så julen är här nu, och vad har du gjort?
har du blivit lycklig, eller gick det för fort?
så julen är här nu, nu ska du må bra
med nära och kära, sånna ska man ha

en god jul till alla, och ett gott nytt år
med hopp om nåt bättre, där lyckan består

för julen är här nu, nu ska man va glad
för tak över huvet, för mat och choklad
och om du är ensam så håller du ut
det kommer bli bättre, det kommer ta slut

en god jul till alla, och ett gott nytt år
man borde va lycklig, men sämre vi mår

frid får jorden, om vi vill det. frid på jorden, aaaha aaaha.

på julen är jag kär

vissa säger att doftsinnet är det mest minnesburna sinnet vi har. kanelbulledoft är farmors kök, hyacinter hör julen till och tequila kan locka fram både det ena å andra hos folk. men jag vet inte om det stämmer på mig. eftersom musik är en nödvändig respirator för att jag ska kunna leva är det snarare mitt soundtrack som kan förflytta mig i tid och rum. det räcker med dom första takterna så är jag där jag var.

jag går med podden på shuffle och plötsligt är jag där. för tre år sen vid den här tiden var jag väldigt kär. jag lyssnade på den här och njöt av julen, tryggheten och ljuset. det höll inte.

för två år sen var jag lite kär i en pojke som hade nära relation till den här sången. jag lyssnade på repeat log för mig själv på tunnelbanan, julkomersen bekom mig inte. det blev inget.

för ett år sen var jag sådär kär igen. jag minns inte något speciellt soundtrack men eftersom det var juletid lyssnade jag med säkerhet på den här för den är fortfarande absolut nummer ett på min jullista. det blev nåt. ett tag, sen tog det slut.

nu är julen ankommande och jag har ingenting ny på repeat. kanske är det dags för ett nytt soundtrack som är bara för mig? det kankse helt enkelt är dags att bli lite kär i mig själv.

ja, så får det bli, den här ägnar jag åt mig själv.

jag tror det kan hålla länge.

ikväll gör jag mer än luktar på glöggen

jag drar upp luvan och promenerar ner mot hötorget. trotsar turisträdslan och går upp på stortorget för att ta en bild och skicka till min brasilianska vän i new york. i år var första gången hon såg snö live i amsterdam och hon grät för att det var så vackert. jag skickar henne en riktig dos decemberstockholm och promenerar vidare.

i höjd med rosenbad får jag en blick av vakten utanför när jag stoppar handen i innerfickan för att byta låt på podden. jag blottar mitt vapen klickar förbi the knife "like a pen". en jäkla bra låt men jag behöver nåt softare, drottninggatan ser ut som en technoklubb som det är, jag klickar vidare till dompan och tar en sidogata.

väl i hötorgshallen blir det två svenska ostar och ett älgisterband från bondens matbod, en romglögg från bolaget och chokladmandlar med kanel till min fru, det är det bästa hon vet. jag köper en hemlig julklapp till mor och far, jag hälsar på carro på pom pom och provar en korsett, inser att det är dyrt med glamour och stömlinjeformad siluett. nej, jag får allt sälja några böcker till först.

tänker på vänner som flytt snön och sitter på en strand nånstans. jag skulle inte byta, just nu vill jag vara just här.

hemma bäst

bland det bästa med att vara i hemlandet igen är att man kan springa på folk. har man riktig tur springer man på sin bästa vän när man bara skulle gå och ta en kaffe och sen blir det en heldag som avslutas med middag och jäs i soffan.

vi krockar på mellqvist, går till paper cut och jag propsar ännu en gång på hur mycket hon måste läsa liv strömqvist. vi botaniserar på humana, hörnet st paulsgatan/timmermansgatan går numer inte att passera i min väns sällskap utan att gå in i denna andra hands juvel. vi köper julklapp till lillebror, jag provar otaliga mössor men får som vanligt samma utlåtande av henne "du ska inte ha saker på huvudet, det är sen gammalt". så jag lägger ner mössjakten och vi handlar middag istället, jag ska göra ribs, majs och vårt egna påhitt, crushed potatoes. hon diskar och jag lagar. jag önskar att jag hade haft med mig kryddblandningen "rib rub" som jag köpt från staterna men den är ju en present till nån annan så jag får göra min egen. ribsen kokas först och jag gör glaze av ingefära, honung och rosmarin. kokar också potatisen med skal, trycker till den så den spricker och häller på olivolja och salt och låter den bli lite crisp i ugnen. karln i huset kommer hem och vi kan sätta oss till bords. vi pratar alkoholpolitik och mobilabbonemang och vi inser ju alla att det är frun i huset som ska ringa och snacka till sig en ny telefon, hon har den rätta tonen.

innan jag dåsar bort i soffan tar jag mig själv i nackskinnet och ger mig ut i kylan och far hem. jag läser filter, somnar gott och är glad att vara hemma.

but I say no no no

på tre månader har jag:
flyttat fem gånger, sovit på golvet, i soffor och i en å annan säng, stiftat bekantskap med poliskåren, ätit muffins till frukost, hittat min favoritmanikyr för 10 dollar där det ingår en cocktail, köpt tre par skor, fastnat i diverse tv-serier, dansat i en musikvideo på ett tak, lagat mat tre gånger, blivit matförgiftad en gång, transformerat mig till en margherita varje tisdag då dom kostar 2 dollar på min favoritbar, sagt oh my god minst 30 gånger om dagen, blivit räddad från gatan av brasilianare två gånger, förälskat mig i bakade grönsakschips, blivit bestulen på plånboken, druckit förvånasvärt mycket diet pepsi, fått några nya vänner och många nya bekanta, jobbat i en oorganiserad organisation, gått några walks of shame, gråtit ett par gånger men skrattat desto fler.

jag har somnat, vaknat, frusit, saknat.
time for rehab.

summan av lasterna är konstant

jag följer mitt hemland på nätet som en reality show. "lilla landet i norr" bjuder på dramatik i form av snökaos, förgiftat vatten och älgar som stryker med. hur ska det gå för chefredaktören som gjorde bort sig? vad är det med tv-programmet som får c-kändisar att göra comeback och spela in nya singlar? och varför är det så kallt? i vanliga fall är mitt nyhetsintresse svalt, förutom morgontidningen konsumerar jag måttligt av det senaste men i landet långt bort fullkomligt knarkar jag rss flöden som ett barn på julafton. det måste ha lagts till en dramaturgkurs på jmk för allt är ju ta mig tusan spännande! en överviktig man satt fast i sin duschstol i flera timmar innan undsättning var på plats, vadå, va, mer - jag måste veta mer! att sj fuckar ur såhär års är ju knappast av nyhetsvärde men plötsligt suger rubrikerna in mig - va, stod still? i flera timmar? det är ju skandal!

jag hoppas vid gud att denna nyhetsvurm är något övergående, annars kommer jag sitta där sida vid sida med min far från aktuellt kl 18 till sena nyheterna och få min dagliga fix.

och då är det ju bara att kasta in handduken.