stegräknare

spring spring spring. upp i trappor, ner i trappor, spring spring spring. ut med hunden, glömma plånboken, hem och äta, tillbaka till kontoret, posta brev, hämta datorn, glömma sladden, springa tillbaka.

jag var värd en eskimo till slut!

home is where ever I'm with you

en helg av mat. vi började redan i fredags, gabriella, min fru, fyllde år och vi startade morgonen med blandade bakverk

dagen efter var det bak och stök i 19-kvadrataren med en städig blick på himlen, ska det gå att ha picknick?
jo, vi drog ut i rosenlundsparken och det blev ett riktigt midsommarfirande. ut i solen, in under taket, ut i solen, in under taket. vid sista störtskuren tog vi tårtan och sprang. det går fint att ha picknick på 19 kvadrat också. framför allt om man är 12 personer.
söndagen var återhämtning och personalmöte på sardin. som att komma till himlen när man inte har ätit knappt frukost eller lunch, möte på sardin betyder tapasbuffé. tack gode gud för maten.

efter det blev det varken speciellt mycket mer mat eller aktivitet den dagen. när jag planterat mina nyinköpta blomster var det horisontellt viloläge på sängen med blommande utsikt.

inte så konstigt att man då går ut hårt på måndagen och startar veckan med att vara 07.20 på kontoret.

early bird special!

när jensa har kalas

made in sweden, inte bara ett tjavigt tv-program utan nu även en utmärkt publikation av matskribenten jens linder. releasepartajet på matdistriktet igår bjöd på smakprov ur boken som täcker in hela sveriges flora och fauna av råvaror. renskavsgryta med lingon var bäst, jag tog två. nej okej, tre.

som alltid när jens är i närheten blev det ingen torr tillställning. vi drog vidare till bar pleasant, jens val, och skrockade vidare. det var herr chefredaktör, det var förläggare, fotografer och författare och annat löst folk. vi pratade om jens tyresöbakgrund och det till trots, hans fina dialekt. vi pratade om the guardians dejtingservice och om hur jobbigt det faktiskt är att surfa.

på det hela taget en mycket rolig kväll. när jag skulle betala inser jag att jag typ hade tjänat på att beställa in en flaska cava istället. läxa till nästa gång maria, ta in en hel flaska från början.

british praise for stockholm

bonkers bonkers bonkers, that's what we are according to mr oliver!

http://www.guardian.co.uk/travel/audioslideshow/2010/apr/26/jamie-oliver-does-stockholm-food

efterlysning

fastnar i en diskussion över frukostcappucinon om kreativitet och gisslet att man sällan han dollartecken i ögnen när man har flow. man sitter upp, vaken, skriver, ritar, vad man än har för last. tiden försvinner, något kommer ur det, men sen? oftast hamnar det i en mapp på datorn eller en låda för en regnig dag när man kanske gör nåt mer med alla dom små embryon som växer fram på kvällskvisten.

det är då vi behöver dom.

dom som swopar in och ser potentialen, marknadsplatsen, värdet och som orkar hålla i. testa material, ringa producenter, sälja in, göra deal, casha in.

knäckehäxor behöver strukturhäxor, var finns ni? kom och hjälp oss förlorade lamm, vi sitter i en källare på wollmar yxkullsgatan 10 och lyssnar på robyn.

patriot som aldrig förr

Jag hittar en ny bok av den ständigt hungriga Jamie Oliver, ”Jamie does…”. En reseskildring med recept från Spanien, Frankrike, Marocco, Grekland och hoppla, Sverige! Han ägnar vårt lilla oansenliga land i norr ett 50 sidor långt kapitel och det är inget annat än lovsång. I förordet erkänner han att han väntat sig de riktiga matupplevelserna av de sydligare länderna men avslutar meningen med

”Turns out that Sweden was the underdog that really kicked ass in this book”

Sedan är det recept på köttbullar, rödbetsgravad lax, inlagd sill och pytt i panna, alla med Jamies egen tolkning och twist. Och som sagt, det är genomgående hyllningar, som i ingressen till skagenröran som han säger är generös med citron och dill för att lätta upp majonäsen och resultatet är ”zingy and zippy in flavour”.

När jag läst klart kapitlet om mitt fosterland är det nära till en tår på kinden. Även om vissa åsikter känns aningen sötade kan jag inte motstå att vara kopiöst stolt över matskatten som Svea rike tillhandahåller. En riktig boost för självförtroendet, helt plötsligt känns det fullkompligt möjligt att bli ett matland i världklass. Och det bara med våra gamla vanliga husmasklassiker, toast skagen är ju för jäkla gott egentligen!

svensken - en rotsak

ett förlösande söndagsregn, jag tackar för det.

tänker mycket på skillnader mellan sverige och andra länder just nu, proffesionellt och privat. vad är det för skillnad på svensk matkultur och andra? vad har vi för förhållande till våra råvaror och ätande? vad tycker vi är fint och vad skäms vi över på våra tallrikar? kockarna jag pratar med hyllar alla våra rotfrukter och bär, den långa men hyfsat svala säsongen ger en intensiv smak. är det samma med oss människor?

gick igenom tanto igår vid skymningen. ett lapptäcke av engångsgrillar, filtar, skrän, människor som lever som om solen aldrig mer skulle gå upp. och jo, dom har ju rätt, man kan inte sitta i skuggan i sverige och ta det lite manana. nej, här måste man leva i kubik varje gång solen tittar fram, på sin höjd får vi tre intensiva bag-in-box månader och då allt är på allvar. nu ska vi leva, vi måste lagra nu för vi ska leva på minnena av det hela vintern.

vi är som rotfrukterna. vi samlar på oss smak under sommaren för att räcka till när tjälen sätter in.

låt maten tysta mun!

har pratat matblogg idag på längden och tvären. nu är vi live, nu är det allvar. nu kan man börja ställa sig frågan vad sverige egentligen är för matland.

efter att ha följt "landet brunsås" som gjorde en allmän analys av vad vi ställer på vårt middagsbord drog jag vissa slutsatser. man kan lugnt konstatera att svenskar är omåttligt intresserade och imponerade av i stort sätt alla andra matkulturer än vår egen. receptsiternas topp 10-sökningar talar sitt tydliga språk: tacopaj tacopaj tacopaj. på lite högre nivå frågar vi oss vad som är senaste skriket i london, vad kokar i paris och vad händer i new york? hur skulle det vara att skapa våra egna trender, eller bättre upp, skita i det här med trender över huvudtaget?

nu är det svansar och kinder och gudsförglömda djurdelar på menyerna i storstäderna och vi slänger filéerna till katten. men om ett halvår, så fort trenden når mat-tina nivå så är det ingen som vill ta i trynena längre. vad är det för klövar vi ska sätta i oss då?

varför är det ingen som vågar spela på vinnande häst, servera mat, rakt upp och ner, ät och va tyst?! jag har på senare tid mött några exempel i de södra delarna av sverige och på andra sidan öresund, kom uppåt rockholm och smittas innan jag emigrerar!

live!

nu är den äntligen up and running: bloggen för sverige - det nya matlandet. projektet som har gjort mig en fena på wordpress, som får mig att drömma om råvaror i fokus och överkonsumera ramslök och annat ogräs.

gourmander och köksnoviser, kommentera mera, projektet är till för att engagera!

men viktigast av allt, lyssna på o'spada, det bästa som har hänt sen sliced bread.

speak up!

ser en kille på tunnelbanan sitta och plugga. jag känner igen scenen, det är så långt läxläsningen sträckte sig ibland, skumma igenom det på väg till skolan. problemet är hur man i sverige hanterar de som inte gjort läxan. fy, ajabaja, man måste göra läxan. resultatet: oooh I'm soo scared. lär ungarna att argumentera för sin sak istället!

"nej, jag gjorde inte läxan, jag tycker karl den what ever i ordningen är sjukt mycket mindre intressant än att titta på the shield som handlar om korrupta poliser i LA, det lär mig mer om livet, samhället och engelska dessutom".

i usa har man debate på schemat, och vad tror du egentligen man har mest nytta av i livet, att redogöra för slag hit och krig dit för 200 år sen eller kunna prata för sin sak? slipade säljare är det som efterfrågas mest på arbetsmarknaden, se till att retoriken sitter där den ska och du ska se att det går bra i livet. att kunna tala för sig kan kanske också vara nyttigt när man ska ha en relation, lösa en konflikt, snacka med sitt försäkringsbolag eller när man fått en p-bot?

vad vet jag, känns som nåt man kan ha nytta av? då kanske det inte spelar så stor roll vem man är, var man kommer ifrån eller vad man har för mål. att vara en snackepåse kan ta dig långt. ibland hela vägen.

kroniskt morgonpigg

när man vaknar av solen och sorlet på gatan utanför går det fint att vakna klockan 06.00. jag tassar upp, hunden öppnar ena ögat, ligger kvar. jag har alltid varit morgonpigg, jag tänker bäst på morgonen, får mest gjort. jag vaknar och är hungrig och vill helst upp, ut, iväg på en gång. snooza och somna om är för mig helt okända begrepp.

när jag var liten och mina kusiner kom och hälsade på ute på vårt landställe var det en plåga. dom ville ju sova ända till 09.00 ibland! då hade jag redan badat, plockat hallon till frukost, hämtat tidningen åt pappa och tittat på klockan 52 gånger. när jag tyckte att det går alldeles för långt satte jag på mig träskorna och gick demostrativt fram och tillbaka på trädäcket utanför gästhuset. till slut rörde det sig i gardinerna och tittade förvånad in. nej men, har ni vaknat?

morning!

huvudlösen för aftonen

allting har en konsekvens, en eftersmak, en baksmälla. beslut som måste fattas, glas vin som måste drickas, även om det gör ont, även om man redan fått tillräckligt. det smakar inte alltid lika bra dagen efter men förhoppningsvis var ruset gott nog för att huvudvärken ska vara värd det. man ångrar bara det man aldrig gjorde är min devis, ofta till min mammas stora förtret. men jag håller fast vid det, jag har haft väldigt få huvudvärkar som inte har varit värda besväret.

Om våren, om våren det är en bedräglig tid
då alla glada visorna skrödas
och kärleken blir till att förödas
Det enda jag vill ha är en liten smula frid
för lika väl som rosen den röda
skall även jag de maskarna göda

cornelis, jag håller med.

kph

köpenhamn. åh köpenhamn! denna underbara lilla kullerstensby med obegripligt språk och bristande service. jag älskar den här stan och jag förstår carolina, gammal kompis från forsbergs, när vi ses och hon säger att hon trivs. det handlar om dom små sakerna. dom små sakerna som inte är så noga där. vi går in på en liten bar och jag märker att i sort sätt alla röker. men, har inte förbudet satt sina klor i den här stan med? jo, säger carolina, men det finns en liten klausul. åh, en klausul! när de som införde förbudet satt i styrelserummet och insåg att det betydde att även de var tvugna att sluta röka på sina möten infördes snabbt en klausul. lokaler under 30 kvadrat - varsågod å rök! när man känner till denna lilla undantagsregel förstår man också varför det finns många små men naggande goda barer i den där stan. så danskt, så härligt. föreståndarinnan sitter själv bakom disken med en bok och bolmar när vi kommer in. valet är ganska enkelt, stor eller liten tuborg? en typ 10-årig kille sitter bredvid henne bakom disken och spelar backammon med en av stammisarna. hans motspelare blev plötsligt lite hungrig och får ett kokt ägg med senap on the side till ölen. ja, varför inte? hela lokalen andas (absolut inte bokstavligt talat) av gammalt ölcafé med något som liknar en heltäckningsmatta på väggarna. foggen ligger tät och det är obeskrivligt trevligt att sitta i en sån miljö igen. eller är det kanske klausulen som gör det?

kvällen fortsätter med en utomordentlig middag i köpenhamns meatpacking district som inte är ett påhittat konceptnamn av nån designbyrå med mindrevärdeskomplex. det här är kodbyen - köttbyn och vi har hamnat på paté paté. det är champagne, det är ceviche på slätvar, crostini med bondbönor och pecorino, det är kökschefens egen bresaola. en har hängt i vinkylen i tre veckor och smakar som i saluhallen i barca. när jag börjat dra små suckar av mättnad kommer paraden, nån okänd del av oxmagen som är mör och perfekt grillad, till det picklad rödlök med härlig sötma och örtvinigrette. när det föreslås en liten dessert säger magen instinktivt att det snart får vara slut på överdådet men in kommer ändå citronsorbet och chokladmoussetårta. magen kapitulerar, jag sörplar sorbet och smuttar på tårtan, nu är det slut, tack och adjö.

nio timmar i köpenhamn och jag inför genast en klausul för mig själv, åk till köpenhamn lite oftare. eller nej, mycket oftare.

sista måltiden

fyra dagar i södern har gjort mig gott. jag har ätit, sovit, rört mig på internationell mark och varit på seminarium. igår var det drink på bakgården i solen, idag regnar det katter och hundar och en å annan häst. fyra dagar av intryck, jag ska utveckla dem alla på tåget hem i eftermiddag. nu njuter jag av sista timmarna i skåneköket.

på väg söderut

fredag. för en gång skull väldigt välkommet. veckan har kört med mig i 150 knyck och imorgon sätter jag mig på tåg söderut, 4,5 timmes återhämtning, jag kan knappt bärga mig.
veckan har bjudit självinsikter på forsbergs, emotionell smocka i kungsholms kyrka och underbar kvällssol på balkongen. jag har förstått att jag är naiv på ett bra sätt, att döden är definitiv och hänsynslös och att det ibland räcker med en liten stunds sol och van morrison för att livet ska kännas en aning möjligt igen.

summan är en trött men tacksam copywriter som fortfarande undrar var hon egentligen hör hemma och längtar till skåne mer än nånsin.

tillägnan

dom såg livrädda ut. jag hade the time of my life och dom såg livrädda ut. när jag blev inbjuden att träffa copyeleverna på forsbergs behövde jag inte mycket betänketid. komma och prata om mig själv i en timme? sign me up. och det var precis vad jag gjorde. förberedelserna var en intressant utgrävning att göra i de fem senaste åren av mitt liv. vad lite man på rak arm kommer ihåg, vad förvånadsvärt mycket man glömmer. men det var inte utan att jag blev lite stolt när jag had emin dragning igår, framför allt insåg jag hur ung och dum jag är. full fart rakt in i kaklet, så har det varit de senaste åren. starta företag, dra till new york helt utan skyddsnät, börja på byrå, säga upp mig, två gånger desutom, starta förlag, skriva bok, ge ut, trycka galet stor upplaga, jobba på helgerna, somrarna, nätterna, skaffa hund mitt i allt ihop och vad jag hunnit med i mitt privatliv samtidigt ska vi inte ens börja tala om. deras frågor och min gamla lärares observationer gav mig också en påminnelse om hur självklart jag har tyckt att allting varit. hur gör man när man säljer nånting på designtorget? jo de har en jury så man söker, sen blir man antagen och sen säljer man. inte svårare än så. tänkte du aldrig på riskerna när du startade företag hit och dit? eh, risker, hur menar du nu?
det var en härlig dag som jag gärna gör om. eleverna verkade också gilla min närvaro så det var nog inte sista gången jag sätter min fot på forsbergs utbildningsinrättning.

idag ska jag tyvärr ägna mig åt mindre lustfyllda aktiviteter. en god vän till familjen, en fenomenal journarlist och en människa full av njutning har lämnat livet alldeles för tidigt. idag ska jag säga mitt hej och tack till christer ekbom i kungsholms kyrka. christer som, när jag berättat att jag kommit in på forsbergs, sa "maria, ring mig så äter vi lunch och pratar om journalistik". jag blev livrädd men smickrad och den lunchen blev ett mentorskap och många roliga mail och stöttande kommentarer framöver. en man vars signatur i korrespondes var "med höjda bestick - christer".

jag höjer mina bestick och mitt glas idag för dig.

walk the walk

redan de första trevande försöken till ord som kom ur din mun fick stående ovationer och uppmuntran. de första kråksparkarna till bokstäver likaså. snabbt är pratet och skiften något vi tar för givet men det räcker inte att behärska språket, man måste använda det också. kommunikationen driver oss. viljan att göra sig förstådd, att påverka, ifrågasätta, uttrycka och förmedla. morse, röksignaler eller kroppsspråket, vi vill nå ut med det vi har inom oss. hur frustrerande det är att bli berövad den förmågan kan väl inte bättre beskrivas än när den förlamade mannen i "fjärilen i glaskupan" följer matchen på tv och sköterskan på sjukhuset nonchalant stänger av mitt i en målchans. inre kris.

kommunikation är också bäst i form av en dialog. call and respons, serve och smash. därav förklarar jag död för allt typ av mässande, av en präst i predikan eller ett företag genom en stortavla. budskapet hänger där i luften med en massa frågor som man inte får svar på. jaha, så sa vår herre, men vad hände sen då? då tycker jag katolikerna har hittat nånting bättre, bikten lyssnar, svarar och förlåter - allt man kom dit för in the first place, få svart på vitt att det är okej att vara människa. det finns också textboksexempel på hur fel det kan bli när kommunikationen uteslutits. när dialogen bytts ut mot vapen, fördommar eller i värsta fall, tystnaden. monolog blir heller aldrig särkskillt bra i slutändan, ett land, en familj, ett företag mår alltid lite bättre när alla får komma till tals.

imorgon ska jag till forsbergs och prata med copyeleverna om kommunikation. det är väl ungefär som att, jag citerar annika lantz, fråga en inbrottstjuv om privatekonomi. men jag ska påminna mig själv att bjuda in till dialog, jag försöker att alltid säga det jag menar och mena vad jag säger.